Ledare 7/11. Som en pizza med extra allt – så kan nya Falkenbergsstyrets premiäranrättning beskrivas. De två före detta allianspartiernas breda leenden förklaras av att de har fått utdelning i sina profilfrågor. Lars Fagerström (L) fick bjuda pensionärerna på gratisåk – så tills vidare slipper väl de nya kompisarna att se liberalen trilskas och vilja frifräsa. Och Georgia Ferris (KD) kan visa på framgångsförhandling för förskolan.
Å andra sidan hade ju samtliga partier lovat att minska barngruppernas storlek – därtill motiverade av en pågående valdebatt och morötter i form av statsbidrag. Om de blårödgröna värnar barnen mest och bäst återstår att se. Moderaterna och Centern har ju ännu inte presenterat sina förslag. Men en sak står klar – vilket är välkommet – nämligen att chanserna för en bättre förskoleverksamhet ökar i Falkenberg.
HN har vid upprepade tillfällen påpekat vikten av att prioritera maxtak i förskolan. Priset för alltför stora grupper är nämligen högt, om man mäter i barnhälsa snarare än pengar. Den pressade arbetsmiljön har dessutom lett till att personal gått ned i tid för att mäkta med.
Att stora barngrupper rimmar illa med goda pedagogiska föresatser och ”individuella” utvecklingsplaner säger sig självt. Ju större grupper desto mer reduceras förskoleverksamheten till regelrätt barnpassning.
Att utnyttja förskolan som budgetregulator, att skapa fler platser genom att pressa ihop fler barn, är usla lösningar. Ändå har de blivit vanliga i alltför många svenska kommuner – oavsett styre. En omstart, med större respekt för de evidensbaserade riktmärken som Skolverket satt upp, är därför efterlängtad.
Men kan vi lita på att det nya styret klarar att förverkliga sina ambitioner?
Ett bekymmer är att det redan råder brist på personal med utbildning för att jobba med barn. Men en kommun som förstår att satsa på kvalitet står sig förstås bättre i konkurrensen.
Planerna på en jätteförskola väcker dock frågor. Det finns många kommuner där det ligger förskolor mycket nära varandra, men där dessa är helt separata enheter.
Majoriteten skissar på något annat. Visserligen försäkrar man att barnen skall slippa gå till ”en arbetsplats med 100 personer”. Men det förutsätter ju att gårdarna och barnens utrymmen är separerade från varandra. Och att ambitionen om ”gemensamma personalutrymmen” inte leder till att personalen växlas lite hursom. De allra minsta behöver vuxenkontinuitet.
Största hindret är dock att majoritetens budget påminner om ett hushåll nära lyxfällan. Kärvare tider står för dörren. Sveriges kommuner och landsting varnar för kris. Men Falkenbergs nya styre tror sig glatt kunna kombinera välfärdssatsningar med gratiserbjudanden, ambitiösa byggplaner, investeringar med mera – utan att höja skatten. Det nya styret lovar kvalitetssäkra en rad verksamheter. Synd bara att de tycks ha glömt att ekonomiskt kvalitetssäkra budgeten.
