Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies
Prova

Ligg på Plus från start - hela innehållet för 1 kr Fri tillgång till all lokaljournalistik.

SJ.jpg

Liberalt systerskap för upplysning

Politikens knölar rasa lika högljutt som för 85 år sedan. Men vi vet vilken rörelse som vinner i längden.

Ledarreportage 11/6. Större saker än potatis har grott i myllan i Långås, nämligen en kvinnlig rättighetsrörelse. Det retade politikens knölar. För tro inte att tonen i medierna var hovsammare på 30-talet. Av redaktörer på högerkanten i Falkenberg kunde rättighetspionjärer som Gärda Svensson (C) beskrivas som hejdukar som injagade fasa hos mer oerfarna kvinnor på landsbygden. Men så har upplysning alltid betraktats som farlig av dem som av maktskäl vill predika okunnighetens välsignelse.

Centerns kvinnorörelse var ett hot mot det senare. Och i Gärda Svenssons kök i just Långås låg förbundsexpeditionen för Centerkvinnorna (då Svenska Landsbygdens Kvinnoförbund).

Debatten kring Centerkvinnorna är minst lika het 2018, när rörelsen firar 85 år med stort årsmötet i Halland. Nu är det dock inte upplysningsspridandet utan Centerpartiets öppenhet och liberalism som väcker ont blod hos redaktörer längre ut på högerkanten – och de missar sällan ett tillfälle.

När Annie Lööf twittrar om kvinnors rätt till sin kropp och höjda straff för våldtäktsbrott, passar företrädare för GP:s ledarredaktion genast på. Detta genom att antyda ett slags medskyldighet. ”Hur ser du på det faktum att du och Centerpartiet medverkat till att Sverige på kort tid fått ett mansöverskott?”

det finns inte ett uns av oskyldig nyfikenhet bakom den försåtliga frågan. Ledare från samma redaktion har slagit fast att mansöverskott leder till fler våldtäkter, mer våld mot kvinnor och försämrade möjligheter för kvinnor att röra sig fritt.

Debatten om mansöverskott har självfallet en direkt koppling till beslutet om gymnasieamnesti. Det har fått nätets högertroll att sprida nidbilder av Centerledaren i slöja med tillhörande nedsättande bildtext, och liknande ”satiriska” alster. Nu fattas väl bara ännu en ledare där skribenten ber till Gud om att ”bevare oss från centerpartiets kvinnor” och cirkeln till 30-talets Falkenberg är sluten.

Att Centerkvinnornas liberala feminism högljutt har ifrågasatts på grund av ställningstagandet i migrationspolitiken blev för övrigt lite extra pikant i veckan. För bland de politiker från andra borgerliga partier som röstade mot sin partilinje och för den tillfälliga amnestin märktes Liberalernas största feministiska ikon, nämligen Birgitta Ohlsson.

Men det är inte bara för ställningstagande i migrationspolitiken, som Centerkvinnorna har fått utstå absurda anklagelser. Även Centerkvinnornas motstånd mot slöjförbud i skolan har väckt ont blod.

Färska avslöjanden från förskolor i Göteborg gav extra skjuts till Centerkvinnornas årsmötesdebatt om vilken som är det klokaste vägen till att stärka kvinnors och flickors rättigheter.

– Det är komplexa problem som inte har enkla lösningar. Vi vill inte se någon tvingas bära vissa klädesplagg, men vi anser inte att ett slöjförbud, generellt eller i skolan är rätt lösning på problemet. Vi måste hitta andra vägar att motarbeta det förtryck som kan ligga bakom, säger ordförande Sofia Jarl.

Att skolpersonal varken skall ägna sig åt att vara moralpoliser, eller åt att slita av flickor slöjan, bör dock vara självklart. Det måste finnas en väg mellan dessa ytterligheter. Var går den för Centerkvinnorna?

– Vi är liberaler, vi tror på att skapa förändring genom upplysning och utbildning, vi tror på att gå på djupet med problemen i sig i stället för att åtgärda symptomen.

Ett svar värdigt en kvinnosakskvinna vid Gärda Svenssons köksbord? Sannolikt. För när Sofia Jarl beskriver vad Centerkvinnorna konkret gör för att nå ut till förortens kvinnor låter receptet som hämtat från Gärdas tid.

– Det finns ett stort och djupt engagemang bland Centerkvinnor, man verkar genom att hitta på olika sätt att mötas, bygga sociala nätverk, som genom matlagningsträffar. Centerkvinnorna är kanske inte är som starkast i områden som Bergsjön i Göteborg, men att försöka nå ut till förortens kvinnor är ett av våra större uppdrag i modern tid, säger Sofia Jarl.

Systerskap alltså. Den där sortens syskonkänsla som männen med framgång odlat i generationer, men som kvinnorna har varit lite sämre på. Inte minst i städerna. Syjuntor och bokcirklar i all ära, men Bachelors club och manliga ordenssällskaps spelar i en annan liga. Och det informella, manliga kvoteringssystemet upprätthålls fortfarande därigenom. Men när jag lämnar de gröna systrarna i det varma Gullbränna känner jag ändå hopp. Centerkvinnorna är fortfarande en blomstrande rörelse som gör skillnad. Och medan potatisodlarna i Långås kan skryta med sin nya Antonia, ser jag kvinnliga förmågor som Kerstin och Jenny tänker att det grejar sig med återväxten i Halland också.

MEST LÄST