Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Solna tingsrätt.Foto: Pontus Lundahl / TT Bild: Pontus Lundahl/TT

Kulturrelativism har ingen plats i svensk domstol

En afghansk mor som sedan 2015 misshandlat sina barn i Sverige får avsevärd strafflindring med motiveringen att kvinnan inte kände till svensk lag.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Ledare 12/2. I oktober förra året larmades polisen om att en grupp barn ensamma hade flytt ut i skogen. Det uppdagades genom filmmaterial, vittnesmål och läkardokumentation att modern i familjen under flera års tid misshandlat de tre barnen med sparkar, slag och tillhyggen, den yngsta bara tre år gammal.

Av åklagaren åtalades modern för grov fridskränkning av alla tre barn, ett brott som åklagaren yrkade två års fängelse för. I Solna Tingsrätt fastslogs det utrett att modern gjort sig skyldig till fler än fem fall av misshandel av den äldsta dottern, fyra fall mot den näst äldsta samt misshandel av den yngsta. Detta är brott som, enligt Tingsrättens motivering, har ett straffvärde som uppgår till ”ett år och några månader”. stället för att gå på denna linje – det vill säga svensk lag – valde Tingsrätten att kulturrelativisera misshandeln. Modern fick avsevärd strafflindring, ett års skyddstillsyn och tre månaders fängelse eftersom:

”Med hänsyn till de förhållanden som XX kommer ifrån, hennes analfabetism samt den till synes isolering i hemmet och avsaknad av kontakt med det svenska samhället som hon har befunnit sig i sedan familjen kom till Sverige, anser tingsrätten att den straffrättsvillfarelse som hon befunnit sig i – trots att den enligt vad som angetts i det föregående inte varit uppenbart ursäktlig – ska tillmätas viss betydelse i mildrande riktning vid bedömningen av brottslighetens samlade straffvärden”

Tingsrätten går alltså på försvarets linje som hävdat att modern inte känt till lagen, att ingen berättat den för henne och att hon kommer från ett land där det är lagligt att slå sina barn. Fängelsetiden kommer dessutom inte verkställas eftersom den kvittas mot den tid som modern suttit i häktet.

Detta är helt oacceptabelt. För det första, och fundamentala, är att man enligt svensk rättspraxis i regel inte kan hävda ovisshet om lagen som grund för ansvarsfrihet. Man förväntas känna till eller ta reda på lagstiftningen i det land där man befinner sig, och familjen har varit i Sverige seda 2015. Det är helt absurt att tingsrätten menar att man som flykting efter fyra år i Sverige inte ska förväntas veta huruvida man får slå sina barn eller inte. Särskilt efter att fadern i rätten vittnat om att han har sagt till modern flera gånger.

Tingsrätten befinner sig här på ett sluttande plan. Skälet till att okunskap inte friar från straffansvar i praxis är i respekt för några av de mest grundläggande rättsprinciper vi har i Sverige: allas likhet inför lagen, rättssäkerhet och lagens förutsägbarhet. Genom att kraftigt reducera moderns straff på grund utav hennes påstådda okunskap och ”isolering i hemmet” skapar rätten en öppning för att särbehandla vissa straffmyndiga, helt friska, lagförbrytare – så länge de kommer från en viss kultur.

Vad kommer härnäst från tingsrätten i Solna? En somalisk mor som könsstympar sin dotter men går fri på grund av hävdad okunskap, ”isolering i hemmet” och referens till det egna landets kultur och lagar? En sudansk far som tar livet av sin homosexuelle son men får straffet halverat? En indisk man som våldtar sin fru?

Kulturrelativism har ingen plats i svensk domstol, inte bara för att det gör skillnad på förövare och förövare – utan för att det gör skillnad på offer och offer. I fallet med den afghanska modern blir hennes barn, i den råa praktiken, inte lika skyddsvärda som etniskt svenska barn, vars föräldrar rättens menar har ett större ansvar att känna till lagstiftningen.

Allas likhet inför lagen är inte en fundamental rättsprincip utan anledning. Låt oss alla innerligt hoppas att åklagaren överklagar domen och att rättvisa skipas för de tre misshandlade barnen. Detta är Sverige, inte Afghanistan. Här gäller svensk lag – och inget annat.