Ledare 11/4. Nyheten att Varberg stänger sitt gym i Veddige simhall sticker i ögonen. Inte för att ombyggnationen leder till detta, utan för att kommunen hittills har ansett det befogat att sköta träningsanläggning.
– Att driva gym ingår inte i vår kärnverksamhet, försvarar sig nu Olof Johansson, chef över badanläggningarna i HN.
Av beskrivningarna framgår dock att stängningen inte uppskattats av alla. Detta trots att det uppenbarligen finns ett fullgott privat alternativ i Veddige, dit kommunen nu hänvisar dem som tränat på kommunens anläggning. Det underliga är att hänvisningen sker först nu.
När Maud Olofsson var näringsminister föresatte hon sig att städa upp bland vissa kommunala verksamheter. Alliansregeringen föreslog förbud mot att stat, landsting och kommun bedriver kommersiell verksamhet som konkurrerar med näringslivet. Näringsministern var mycket tydligt med att kommuner snedvrider konkurrensen genom att exempelvis driva gym, caféer, tvätterier eller plantskolor.
När förslaget kom sommaren 2009 togs det emot med öppna armar av de privata företagens intresseorganisationer.
– Fantastiskt bra att regeringen vågar lyfta de här frågorna. Jag trodde inte att de skulle göra det på ett så kraftfullt sätt, sade då Företagarnas vd Anna-Stina Nordmark Nilsson.
Uppenbarligen kom det dock snabbt grus i städmaskineriet. När Konkurrensverket förra året lät göra en enkätundersökning visade det sig att 39 procent av kommunerna fortfarande driver egna gym. Träningsanläggningen på Klitterbadet i Falkenberg, som även erbjuder tillgång personlig tränare, är ännu ett exempel på detta. Ett pinsamt sådant kan tyckas – ställt mot Maud Olofssons hårda sågning av kommunala gym.
Så vad hände med den där lagen?
– Ambitionen var god, men lagen blev för tandlös. Det skulle behövas ett lagförtydligande, säger Gustav Wiel-Berggren, branschansvarig på Almega Friskvårdsföretagen.
Vad han syftar på är att det, som många trodde, inte räcker med att påvisa den störning som bevisligen uppstår när kommunen öppnar, eller fortsätter driva, gymverksamhet i konkurrens med privata friskvårdsföretag. Och vad just gym på simhallar beträffar finns en juridisk gråzon.
Lagen har rättsligt tolkats så att den öppnar för en begränsad gymverksamhet i anslutning till simhallar. Detta med hänvisning till så kallad anknytningskompetens. Men vad är en begränsad verksamhet –och är det lämpligt att en kommun ens driver gym i mindre skala om det finns privata alternativ?
Det första är oklart och svaret på den andra frågan borde vara ett takt nej. Een rad kommuner har också valt att låta privata entreprenörer driva träningsanläggningar i anslutning till simhallen – i Varberg finns flera sådana exempel. Tyvärr uppfattar dock friskvårdsföretagen det som att utvecklingen snarare går ut fel håll.
– Trenden är att gå tillbaka i egen drift. Det har vi sett i Ljungby och Hallsberg. En förklaring kan vara att det är dyrt att driva badhus, medan gymmen går med vinst, säger Gustav Wiel-Berggren.
Smart kan tyckas. Men kommuner skall inte driva verksamhet med vinstintresse. Finns det dessutom alternativ, såsom i de halländska kommunerna, kan kommunen heller knappast åberopa folkhälsoskäl som argument för att gå utöver vad som den kommunala kompetensen. Släpp gymmen fria!
