Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies
Prova

Ligg på Plus från start - hela innehållet för 1 kr Fri tillgång till all lokaljournalistik.

Image - 1

Inte särskilt rättvist med Fairtrade

Under tisdagens fullmäktige i Falkenberg anmäldes en motion om att utreda förutsättningarna för att Falkenberg ska bli en så kallad Fairtrade City. Samtidigt har Miljöpartiets Per Bolund, mest känd som finansmarknadsminister, men också konsumentminister aviserat att han arbetar för att Sverige ska bli världens första land att vara certifierat som Fairtrade-nation.

Att Sverige skulle bli en Fairtrade-nation stod i MP:s valmanifest så det är förvisso glädjande att MP har ambition att följa upp i alla fall några vallöften. Men att omfamna Fairtrade-konceptet är inte det bästa sättet att göra det. Och det bör heller inte vara prioriterad verksamhet för Falkenberg kommun.

Tanken med Fairtrade-märkning av produkter är, enligt Fairtrade själva, att tillhandahålla en oberoende produktmärkning och garantera konsumenterna att produkten ifråga uppfyller de kriterier som uppställts av Fairtrade internationellt.

I Sverige har märkningen fått störst genomslag vad gäller bananer, choklad och kaffe.

Vad det innebär på kommunal nivå är att Falkenberg måste uppvisa engagemang för rättvis handel i världen. Det innebär att det ska beaktas i upphandling, erbjudas fairtradeprodukter i kommunen, det ska bedrivas lokalt informationsarbete och det lokala näringslivet ska kunna erbjuda en viss andel fairtrade-produkter.

Att vara Fairtrade-city är alltså inte något som bara kommunen själv anpassar sig till utan det påverkar också det lokala näringslivet. Det innebär också att kommunen kommer att särbehandla ett varumärke i förhållande till andra varumärken.

På Sverige-nivå skulle det innebära att Fairtrade-märkning skulle bli ett krav vid statliga myndigheters upphandlingar och det skulle också ställas krav på kommunerna. Det skulle därmed åsidosätta inte bara kommunalt självbestämmande utan också göra marknaden än mindre fri.

Det finns forskning som kritiserar Fairtrade och menar att märkningens faktiska effekt är tveksam och det finns forskning som hyllar Fairtrade. När det gäller statliga omfamnanden av diverse handelsmärkningar bör försiktighet iakttas och den kritik som riktas mot Fairtrade och dess faktiska effekter för världens fattiga arbetare bör därmed också tas på allvar.

I Sverige ägs aktiebolaget Fairtrade av Svenska Kyrkan och av LO, vilket i sig är skäl att vara skeptisk mot märkningen. Som alla andra aktiebolag drivs Fairtrade av vinstintresse, genom att sälja licenser och rättigheter till märkning.

En märkning som ägs av socialdemokratins största sponsor och sedan kan bli verklighet i en socialdemokratiskt ledd regering borde få mer än en saklighetsklocka att pingla.

Kampen för rättvis handel, för goda arbetsvillkor i producentländer och fri konkurrens ska självklart prioriteras, på alla politiska nivåer.

Det kan göras även utan Fairtrade-logotype, det är nämligen inte kommuners och staters roll att förse vissa varumärken med marknadsföring.

MEST LÄST