Det går fortsatt bra för Centerpartiet i opinionen. Och för dess partiledare, Annie Lööf. Hur det förfärliga terrordådet i Stockholm kommer att påverka detta vet vi inte. I varje fall inte ännu. En viss tendens till svacka har märkts, men det kan också vara en ren tillfällighet och det faktum att Annie Lööf själv inte har synts särskilt mycket på senare tid.
Om Lööfs lite lägre profil är ett led i en strävan att bredda C:s ledarskap är för tidigt att säga. I en artikel i Dagens Nyheter på måndagen, det ser ut som en tanke, presenteras dock fyra andra ledande centerpartister som påstås vilja ta klivet ut ur Lööfs skugga. Dessa är de båda vice ordförandena, Anders W Jonsson och Fredrick Federley samt den ekonomiskpolitiska respektive miljöpolitiska talespersonen, Emil Källström och Kristian Yngwe.
Det är givetvis en god ambition att försöka lansera fler framträdande företrädare för partiet. Det är också bra att dessa fyra har fått särskilda uppgifter att arbeta fram sakpolitiska förslag inför stämman i Malmö i höst. De har redan sina plattformar som vikarie för Lööf, EU-parlamentariker, respektive deltagare i den ekonomiskpolitiska debatten. Yngwe har ju inte riktigt samma tunga roll men har gjort vad hon kunnat för att märkas, såväl inom miljö- som landsbygdspolitiken. Gott så!
En del gör gällande, även internt i partiet, att det är det i många delar misslyckade idéprogramsarbetet 2013-2014 som är förklaringen till C:s snabba uppgång i opinionen. Det är fel. Vi skulle vilja hävda att det är trots detta och inte tack vare, siffrorna har vänts. Såtillvida är det dock rätt som att alla märkliga förslag under detta arbete ju gjorde att Annie Lööfs ställning som ledare verkligen prövades. Det provet utföll väl och det har hon naturligtvis haft nytta av.
Nej, då spelar rimligen det sätt på vilket Lööf blev vald, i en helt öppen, närmast primärvalsliknande process, långt större roll. De tre kandidaterna, Lööf själv, tillsammans med Jonsson och till näringslivet flyttade Anna-Karin Hatt, reste land och rike runt och träffade och diskuterade med tusentals C-medlemmar. Detta resulterade i ett mycket starkt stöd för Annie Lööf och det hade hon naturligtvis nytta av när det började blåsa.
Många i C-rörelsen är glada nu, nedtryckta som de under många år varit av svaga val- och opinionssiffror. Ett valresultat på dagens nivå, 12-14 procent, skulle medföra en fördubbling av antalet mandat och med ganska stor säkerhet även två C-mandat härifrån Halland.
Det är dock viktigt att komma ihåg att inga röster kan räknas och inga mandat fördelas innan vallokalerna har stängt den 9 september 2018. Det gäller att inte ta ut några segrar i förskott utan tvärtom, uppmuntrade av den förliga vinden, hissa alla tillgängliga segel och sätta fart. Och skulle vinden någon gång mojna under det dryga år som väntar, gäller det att klara det också. Men förmodligen mer med Annie Lööf än med hennes skuggor!
