Idrott skall förena inte bli frizon för hat

Horunge! Negerjävel! Blås av matchen när sådana läktarrop hörs. Stäng av föräldrar och lag som inte kan bete sig.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

ANNONS
|

Ledare 24/7. Det svider. Inte för att en del halländska lag fick lämna Gothia cup tidigare än önskat. Det är inte uteblivna segrar som lämnar en bitter eftersmak, utan den läkarrasism som åter hamnat i fokus efter en undersökning i GP.

”Nästan alltid är det föräldrar i motståndarlagen som ligger bakom påhoppen”, säger en fotbollsledare om rasistiska kränkningar. Vittnen tecknar en oroväckande bild av en allt råare ton, där utrop som ”svennehora” eller ”negerjävel” blivit allt vanligare.

Varför? För att föräldrar anser att alla medel är tillåtna i syfte att hjälpa ätteläggen att psyka motståndarna? Eller har idrottsanläggningarna, vid sidan av nätet, blivit ännu en arena där en växande skara anser det legitimt att lätta på trycket och sprida hat?

ANNONS

Inget kan dock vara mer osportsligt än att skrika glåpord. Vilket underströks när ett lag uteslöts från Skadavi cup efter att en ledare ropat grova rasistiska kommentarer. Den gången var reaktionen snabb och resolut. Men alltför ofta tonas sådana händelser ned. Anmälningarna till förbudet är få.

– Här finns nog ett gigantiskt mörkertal. Som jag ser det handlar det om att vuxenvärlden har abdikerat. Vuxna säger inte ifrån. Men vi måste våga göra det. Barnen kommer inte korrigera sina föräldrar, säger Bert Andersson, ordförande i Göteborgs fotbollsförbund, i GP

Den stora internationella ungdomstävlingen Gothia Cup har tidigare kantats annat oacceptabelt beteende. I år att kampanjades därför mot sexuella trakasserier under slogan ”respect every body”.

Den självklara devisen för all sport vore vara ännu vidare än så. Respect everybody. Föräldrar skall inte tro att det är OK att sitta på läktarna och bete sig som korkade fylltrattar. Att ledare stundtals förfaller åt samma vulgariteter hänger förstås samman med att personen kan vara en och densamma – i många sporter rycker just sportintresserade föräldrar in som ledare.

När inte motståndarna blir föremål för kränkningar kan det vara domare. Förra året gick debattvågarna höga efter en rad avslöjanden om att allt fler unga domare hoppar av efter trakasserier och hot om våld från föräldrar och tränare.

ANNONS

Finns det då ingen som vågar säga ifrån? Tyvärr är det ibland si och så med civilkuraget. Och ibland händer det förstås att den som protesterar själv blir spottkopp. Faktum är att vissa föräldrar kan få för sig att hävda sin rätt att bete sig osportsligt in absurdum. HN;s läsare minns kanske att polis fick tillkallas till en barncup i Falkenberg förra året efter att en förälder vägrat gå av planen.

Peter Gunnarsson, ordförande för FFF:s ungdomssektion sade då att han märkt av den bistra baksidan av ökat föräldraengagemang.

Kanske har oviljan att ta i på skarpen i vissa fall haft att göra med att många idrotter kan ha svårt att locka ideella krafter som vill lägga ned all den tid som krävs. Men att dalta med rötägg är aldrig acceptabelt. Idrotten skall ju förena och förbrödra. Man skall tacka motståndarna för goda matcher, inte kränka varandra verbalt.

När rasism och trakasserier ökar måste svaret bli därefter. Stäng av lag, porta föräldrar, töm läktarna och i värsta fall ställ in turneringar om beteenden går över styr. Vi satsar, på goda grunder, en hel del skattemedel på idrott för att unga människor skall få en rolig fritid, möjlighet till gemenskap, och motion. En sund fostran skall vara en självklar del av paketet.

ANNONS
ANNONS