SMEDJEBACKEN 20021218 
Reportage om Gubbo friskola i Smedjebacken, 18 december, 2002. 
Foto: Ulf Palm/SCANPIX Code 50140
SMEDJEBACKEN 20021218 Reportage om Gubbo friskola i Smedjebacken, 18 december, 2002. Foto: Ulf Palm/SCANPIX Code 50140 Bild: Ulf Palm/TT

Hylla barn som ser bortom förortsskola!

Med fritt skolval kommer integration som en bieffekt. Tyvärr går det perspektivet förlorat i Uppdrag Granskning.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

ANNONS

Ledare 19/4. Siffrorna borde anses fantastiska. En tredjedel av eleverna i ett utsatt förortsområde har valt att byta till skolor i andra delar av staden. Därmed har de inte bara tagit ansvar för sin framtid och utbildning. Genom att flytta på sig har de också bidragit till ökad integration i en delad stad.

Men det är inte på det sättet SVT väljer att vinkla sitt reportage om skolvalets effekter. Istället för att peka på vad en stad i slutändan står att vinna på dessa kloka elevers val, fokuserar man på vad den utsatta stadsdelen förlorar. Det är nämligen inte bara ett tveksamt beräkningssystem för skolpengen som beskrivs som boven i dramat i granskningen.

ANNONS

En ung flicka, Cielo, får i ett TV-inslag ge ansikte åt dem som ”flyr förortsskolorna”. I inslaget finns en obehaglig underton, en antydan att hon skulle vara en svikare.

”Ibland tänker jag att om jag skulle ha stannat... Jag kanske skulle ha påverkat de andra i min klass att göra det rätta. Det känns lite dåligt att jag lämnade dem.” säger flickan i slutet av TV-klippet som ligger på webben.

Det är då man vill kliva in genom TV-skärmen och hylla Cielo för att hon vill och vågar. För det är inte hennes ansvar att vara kuddflicka. Alltför många duktiga elever i svensk skola har påtvingats ansvar som vuxenvärlden borde ha tagit. De har utnyttjats som ordningsmän med uppdraget att lugna stökiga klasskamrater. Och de har fått agera hjälplärare.

S kall vi inte hjälpa varandra, undrar kanske någon? Visst, men att hjälpa elever framåt är de vuxnas jobb. Cielo hade tur som fick en lärare som förstod och uppmuntrade sina elever att byta skola. Det är inte alla förunnat, tvärtom.

Men skolan skall inte styras av någon snedvriden Hood-regel som säger att man skall stjäla av de starka eleverna för att ge till de svagare. Varje enskild elev har rätt att få utvecklas, känna lärglädje och blomstra utifrån sina egna förutsättningar.

ANNONS

Det är de ”resursstarka” eleverna som flyr, förklarar Uppdrag Granskning. Det underliggande budskapet är att detta är dåligt. Det understryker en reporter i ett svar på UG:s facebook:

”Forskning visar att skolmiljön påverkar elevernas betyg. Ju större andel ”duktiga” klasskompisar, desto större chans att även de elever som har sämre förutsättningar klarar sig bra genom skolan. /Fouad, reporter”

Bästa UG, forskning visar också att begåvande elever som inte får stimulans ger upp. Vad ”ge upp” kan innebära för den som växer upp i en utsatt förort innebär är lätt att räkna ut.

Därför bör vi lovorda ett friskolesystem som gör att en tredjedel av eleverna i en utsatt förort kan ta tillfället att försöka förverkiga sina drömmar. Vi bör lovorda en valfrihet som gör att elever alldeles på egen hand fixar det som en del politiker och forskare pratar när de vill ”bussa” elever från utsatta skolor för att minska segregationen.

Göteborg må ha skäl att, för femtielfte gången, se över sitt finansieringssystem för skolan. Men att åter låsa in elever i den stadsdel där de bor vore ett övergrepp mot barnen och förödande för samhällsutvecklingen.

Till de vuxna som beskriver ”resursstarka” elever som svikare, bara för att de gör sitt bästa av sina chanser finns bara en sak att säga: Gå hem och skäms!

ANNONS

ANNONS