Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies
Prova

Ligg på Plus från start - hela innehållet för 1 kr Fri tillgång till all lokaljournalistik.

wUms26ecGpjThcV4zptV4DK1xqY.jpg

Hatbrott mot tiggare?

Tiggarmord. Avhumaniserande retorik kan ha en uppviglande effekt. Detta måste talas om.

Ledare 1/9. Han sitter där vid butiken. I bästa fall får han slantar i muggen. I värsta fall spott och spe. Det senare har ökat. Kommentarsfälten ger svart på vitt. Utsatta människor reduceras till ”slödder”, tiggare avhumaniseras, får öknamn som ”parasiter”.

Vad det så pojkgänget i Huskvarna såg på hemlöse Gica? Var det därför de gång på gång gav sig på honom? Motivet är oklart. Men åklagaren säger sig ha en god bild av händelseförloppet.

Fyra tonåringar misstänks ha deltagit. En av dem, en 16-årig pojke har häktats, på sannolika skäl misstänkt för mord.

Ändå talas det förvånansvärt lite om mordet. Kanske för att dådet skaver, exempelvis för alla dem som satt sig på ordglidningarnas rutschbana.

Tiggeriförbud.

För inte alltför länge sedan var det bara Sverigedemokrater som brann för den frågan. Nu står förbudskravet på moderata valaffischer.

Motiveringarna har staplats på hög i den svenska debattens finrum:

”Tiggeri går hand i hand med kriminalitet. Tiggeriförbud är fullständigt nödvändigt. Obegripligt och världsfrånvänt att vissa inte inser det ”.

”Tiggeriet måste bort. Barnen ska inte behöva ta skit för att de vuxna flyr från ansvar.

”Hur påverkas turisters bild av vårt välfärdsland när en del av gatubilden i svenska städer numera utgörs av utfattiga människor som ber om allmosor.”

”Tiggeriet gör oss misstrogna. Det avtrubbar.”

Så har det låtit från ledande opinionsbildare, som verkar på större tidningar i bland annat Västsverige.

Ingen av dem manar på något sätt till trakasserier. Självklart inte. De förklarar bara varför de vill städa gatorna, varför förbud är ”nödvändigt”.

Sverigedemokraterna myser. De ser sin chans att skärpa tonläget ytterligare kring denna ”sanitära olägenhet”.

Amnesty International tillhör de organisationer som påtalat att ett tiggeriförbud strider mot mänskliga rättigheter. Amnesty säger det uppenbara: Att tiggeriförbudet är en del i stigmatiseringen av romer.

En stigmatisering/avhumanisering som fått tonårspojkar i en liten svensk stad att tycka att det är rimligt att skryta om att man har slagit ihjäl en tiggare?

Av rapporterna om mordet att döma finns skäl att misstänka det.

Otroligt? Tyvärr inte.

På 80-talet kunde unga skinnskallar ogenerat erkänna i en rättssal att de ägnade kvällar åt att dra på stan och ”dunka bögar”.

Det var innan hatbrottslagstiftningen fanns. I dag har vi ett samlingsnamn för den typen av brott. Men risken att utsättas kan vara större.

Dåtidens skinnskallar fann sällan stöd för sin människosyn utanför den egna gruppen. Den som ser ned på fattiga tiggare kan däremot raskt hitta meningsfränder lite varstans. Det måste vi prata om. Nu. Tittar vi bort kan det vara för sent – för ännu en fattig, utsatt människa.

MEST LÄST