Klok satsning, som tyvärr också blir en smärtsam påminnelse om illa anpassad skolmiljö.
Ledare 18/1. Skateboardåkning som ”medicin” för barn låter nästan för bra för att vara sant. Ändå är det inget påhitt. Erfarenheter från Halland tycks bekräfta att så kallad ”fysisk aktivitet på recept” har god effekt på hälsan hos barn och unga med särskilda behov, minst lika god som för vuxna som fått sådana recept.
Än så länge är behandlingsmetoden för unga under utveckling. Den finns därför bara tillgänglig i Varberg och Halmstad. Men om de utvärderingarna visar på fortsatt goda resultat kan metoden förhoppningsvis snabbt spridas.
Till grund för behandlingsprogrammen ligger visserligen antik visdom. Men även förnuftiga tankar om det sunda i rörelse, även receptbelagd sådan, kan behöva bekräftas vetenskapligt. Sådana bevis finns.
”Den vetenskapliga evidensen för att FaR ökar den fysiska aktivitetsnivån befanns vara grad 3/4 enligt GRADE, det vill säga det vetenskapliga underlaget är gott, men effektstorleken kommer troligen att ändras med fler och större studier.”
Så skrev Aron Onerup, doktorand och ST-läkare i barnmedicin, samt Mats Börjesson, överläkare i kardiologi och professor i idrottsfysiolog, i Läkartidningen i december. De har gjort en större översiktsstudie som alltså visar att FaR är en behandingsform att satsa på och sprida vidare.
Det är bra att region Halland har förstått att ligga i framkant från start. Regionen har erbjudit motion på recept sedan början av 2000-talet Att det har tagit så lång tid att även inkludera unga kan förvåna med tanke på hur många som har berömt satsningarna. Men det kan förstås ha att göra med att den nu aktuella målgruppen kräver lite extra beredskap. Föreningarna som ställer upp och deltar får särskild utbildning om bemötande med mera.
– Vi ser ett behov att anpassa aktiviteten, ha mindre grupper och ha utbildade ledare som tänker på hur man lägger upp aktiviteten med struktur och förutsägbarhet, förklarade Mattias Sassersson, avdelningschef på barn- och ungdomspsykiatrin i Varberg, i en SVT-intervju i december.
När Varbergs-Posten skriver om en tioårig pojke med adhd som fått chansen att hitta sin passion – för skejtande – understryks också att det är frågan om ”anpassad utövning”. Pojken tränar i en grupp med andra barn som också fått rörelse på recept.
Att behandlingen, vid sidan av nyttan med rörelse, kan stärka barnens självförtroende är utmärkt. Allt det kan i sin tur stärka barnens skolresultat. Men beskrivningarna av satsningen blir också en smärtsam påminnelse om hur illa anpassad själva skolmiljön kan vara när det gäller barn med neuropsykiatriska funktionshinder.
På vissa skolor finns förvisso mindre undervisningsgrupper och lärare med god kompetens. Men på väldigt många håll har inkluderingstanken drivits in absurdum – till förfång för elever med särskilda behov. Men kanske kan skolorna i Halland lära av de erfarenheter som kommer av de pågående projekten för en aktiv fritid. Det vore på sin plats.
