Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Den tysk-svenska traditionen, julgran. Foto: Vegard Wivestad Grøtt / NTB scanpix Bild: Vegard Wivestad, Grøtt

    God jul!

    Den ursprungliga julen var en period då det hölls fest för att fira tiden som var den mörkaste på året. Den svenska julen är dessutom en härlig blandning av olika traditioner och vanor. Och att äta julmat handlar precis som allt annat gällande våra olika svenska traditioner, trots allt inte om maten, utan om sällskapet den förtärs ihop med.

    Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

    Nu är det åter julafton. Den svenska traditionen inbjuder till en gemytlig gemenskap för den som vill fira den så. Att kalla den svenska julen för en sammanhållen tradition är samtidigt inte att göra den fullständig rättvisa. För bakom vårt glöggdrickande och vår julskinka, det vi förknippar med julen, finns det en historia värd att berätta.

    Den ursprungliga julen var en period då det hölls fest för att fira tiden som var den mörkaste på året. Den svenska julen är dessutom en härlig blandning av olika traditioner och vanor. Den uppmärksamma julfiraren har säkerligen lagt märke till särskilt traditionerna sprungna ur kristendomen. Att vi sedermera valt att fira våra jular på ett amerikanskt sätt med Kalle Anka och hans vänner, har inget att göra med landet i västers traditioner dock. Snarare höjs det kraftigt på ögonbrynen åt den militäriska precisionen som utövas årligen. Den att alla ska sitta bänkade i soffan prick klockan 15.00 framför tv:n. Och det vi sedan tittar storögt på år efter år; tycker är amerikanskt, anser amerikaner är något ytterst spännande och – hör och häpna – svenskt.

    Den röda tråden med våra traditioner börjar ta form. Vissa traditioner skapar vi, andra lånar vi gladeligen från andra.

    Julgranen som vi traditionsbundet släpar in i våra hem, kan inte heller den anses vara ursvensk. Denna sed är från början tysk, och ursprunget till dagens tradition har sin början på 1800-talet då godsen och herrgårdarna började hugga ner träd för att ta in dem i värmen. Den första kända julgranen är dock daterad till 1741, då prydd med saffranskringlor, äpplen, och inte minst – levande ljus. En av dåtidens största brandrisker. Den så viktiga toppstjärnan – ett måste i de flesta granar – är en symbol för Betlehemsstjärnan.

    Som så mycket annat gällande våra traditioner börjar de i de övre klasserna, för att sedan anammas även bland övriga.

    Det känns som en självklarhet att det är just Jesu födelse som firas. Men färre känner samtidigt till när julen började användas till detta firande. Den enkla och korta förklaringen är att detta tog sin början när kristendomen blev statsreligion i det gamla romarriket. Historiker har kunnat finna spår att detta julfirande började redan i Sverige på 1100-talet. Precis som med julgranen, dröjde det till 1800-talet då detta firande hade utvecklats till en naturligt förekommande tradition som inte enbart firades bland de europeiskt influerade; adel och borgare.

    Att detta med Jesu födelse fallit i glömska i dagens julfirande, är dock inget att lägga större vikt vid. Exakt så fungerar det med våra traditioner. Traditionerna transformerades när de färdades genom klasserna. Tids nog är det ingen längre som minns hur och varför något startade. Det är ofta själva innebörden av de svenska traditionerna.

    Julafton är i de flesta hem synonymt med julmat i alla dess olika former. I de svenska hemmen var det brukligt förr att inte bara inmundiga maten tillsammans, den tillagades också i varandras gemenskap. Allt från korvar som skulle stoppas till mjölk som skulle kärnas, allting utfördes tillsammans. Lutfisken, den är en rest från den forna fastematen. Fastan, en period som startade på luciadagen och pågick till julafton.

    Julskinkan så som vi känner den traditionen, har även den sitt ursprung från 1800-talet. Utförd på ett annat sätt än dagens saltade, serverades den färsk på julafton sedan julgrisen slaktats vid luciadagen. Julmaten blev på så sätt ett firande att fastan var över.

    Julmaten har anor som sträcker sig ända till vikingatiden då man sa ”dricka jul”. Glöggen vi dricker till jul, har att göra med verbet glödga. Ett sätt att dricka upphettat kryddat vin under vintertid med anor från medeltiden. En tradition med ej längre överraskande ursprung från tysktalande Europa. En dryck som innan dess går att härleda till antiken, för att därefter förändras och slutligen förknippas med den svenska julen.

    Att äta julmat handlar precis som allt annat gällande våra olika svenska traditioner, trots allt inte om maten, utan om sällskapet den förtärs ihop med.

    För den som vill fördjupa sig mer, är Nordiska museet en ypperlig källa till kunskap om den svenska julen och våra andra traditioner. Då märker vi också av den tydliga röda tråd av inlånade traditioner och seder vi nu kallar för våra.

    Ledarsidan vill härmed innerligt och stämningsfullt, önska Er alla en riktigt God jul!