Fullt av populism och motsägelser

Med ett populistiskt kampanjtal för anhängarna snarare än statsmannaord utmärkte sig Donald J Trump under en installation som i övrigt innehåll sedvanlig pompa och ståt.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

ANNONS
|

Ledare 21/1. Det bästa som kan sägas om Donald Trumps installation är att det skedde fredligt och i allt på det sätt som den amerikanska traditionen bjuder. Men sedan var det raskt slut på högtidligheterna och på hur det brukar vara. Detta till såväl ton som innehåll.

Trump är den äldsta att sväras in för en första period. Han är den första som aldrig tidigare har haft ett politiskt uppdrag och den första som inte ens har gjort militärtjänsten än mindre tjänstgjort i något krig. Kanske lite följdriktigt blev han nu också den första presidenten, i varje fall i modern tid, som mötte sina landsmän och hela världen med ett kampanjtal och inte statsmannaord. Ett tal mest till sina anhängare.

ANNONS

Det har på förhand påståtts att Trump skulle skriva sitt tal själv. Det behöver ingen längre tvivla på. Det här var Trump! Förvisso disciplinerat men det innehöll bara en väldigt övergripande vision om hur bra allt nu ska bli i USA. Det var som Trump själv skulle kunna säga: Ord utan handling

I nästan allt var talet nationalistiskt och populistiskt. Budskapet var genomgående att sätta USA först i alla lägen och kritik mot i princip alla tidigare administrationer för att inte ha gjort just detta. Men om alla stater, och för den delen människor, hela tiden tänker på sig själva först, var hamnar vi då?

Den bild Donald Trump målar upp av ett eländigt USA med stängda fabriker och arbetslöshet, kriminalitet och fattigdom, känns förstås igen från valrörelsen. Men också från vad som är vanligt vid ett vd-skifte i den värld han kommer ifrån. Den blir inte mer sann för det.

Sak samma med beskrivningen av USA:s position i världen där man inte ska ha lyckats med något annat än att berika andra länders industri, betala för andras försvar och försvaga sin egen militära förmåga. Det är inte en uppfattning som delas av särskilt många.

ANNONS

För politiken i allmänhet, och världens mäktigaste man är inte undantagen, gäller att en rad målkonflikter föreligger och måste hanteras. Trumps tal var helt tomt på några som helst tankar om detta.

Om alla stater uppträder egoistiskt och inte förmår se till ett gemensamt bästa kommer vi alla att stå som förlorare. De tullar och nya skatteregler som den nya presidenten förväntas införa för att värna jobben i USA riskerar att leda till allvarliga handelskrig. Det skulle göra oss alla fattigare och kraftigt fördyra många varor för amerikanerna själva.

Å ena sidan sa Donald Trump att han vill söka vänskap och goodwill med världens länder, å andra sidan ska ju detta helt ske på USA:s villkor. Det håller förstås inte. Därför är hans tal om att förstärka gamla allianser och forma nya, för att förena den civiliserade världen i kampen mot radikal islamism, helt orealistiskt.

Donald Trump inledde sitt ovanligt korta installationstal med rak populism om att hans maktövertagande innebär ett överförande av makten från Washington tillbaka till folket. Det klingar på allt sätt ihåligt när fakta i målet är att makten istället koncentreras till många redan förmögna och inflytelserika. Men det kommer en domens dag även för Trump. Om inte förr så i mellanårsvalet till kongressen om två år!

ANNONS

Pompa och ståt. Med sedvanlig pompa och ståt, och i de former i stort som smått som hör till, blev Donald J Trump på fredagen USA 45:e president.

Ledare 21/1. Det bästa som kan sägas om Donald Trumps installation är att det skedde fredligt och i allt på det sätt som den amerikanska traditionen bjuder. Men sedan var det raskt slut på högtidligheterna och på hur det brukar vara. Detta till såväl ton som innehåll.

Trump är den äldsta att sväras in för en första period. Han är den första som aldrig tidigare har haft ett politiskt uppdrag och den första som inte ens har gjort militärtjänsten än mindre tjänstgjort i något krig. Kanske lite följdriktigt blev han nu också den första presidenten, i varje fall i modern tid, som mötte sina landsmän och hela världen med ett kampanjtal och inte statsmannaord. Ett tal mest till sina anhängare.

Det har på förhand påståtts att Trump skulle skriva sitt tal själv. Det behöver ingen längre tvivla på. Det här var Trump! Förvisso disciplinerat men det innehöll bara en väldigt övergripande vision om hur bra allt nu ska bli i USA. Det var som Trump själv skulle kunna säga: Ord utan handling

I nästan allt var talet nationalistiskt och populistiskt. Budskapet var genomgående att sätta USA först i alla lägen och kritik mot i princip alla tidigare administrationer för att inte ha gjort just detta. Men om alla stater, och för den delen människor, hela tiden tänker på sig själva först, var hamnar vi då?

Den bild Donald Trump målar upp av ett eländigt USA med stängda fabriker och arbetslöshet, kriminalitet och fattigdom, känns förstås igen från valrörelsen. Men också från vad som är vanligt vid ett vd-skifte i den värld han kommer ifrån. Den blir inte mer sann för det.

Sak samma med beskrivningen av USA:s position i världen där man inte ska ha lyckats med något annat än att berika andra länders industri, betala för andras försvar och försvaga sin egen militära förmåga. Det är inte en uppfattning som delas av särskilt många.

För politiken i allmänhet, och världens mäktigaste man är inte undantagen, gäller att en rad målkonflikter föreligger och måste hanteras. Trumps tal var helt tomt på några som helst tankar om detta.

Om alla stater uppträder egoistiskt och inte förmår se till ett gemensamt bästa kommer vi alla att stå som förlorare. De tullar och nya skatteregler som den nya presidenten förväntas införa för att värna jobben i USA riskerar att leda till allvarliga handelskrig. Det skulle göra oss alla fattigare och kraftigt fördyra många varor för amerikanerna själva.

Å ena sidan sa Donald Trump att han vill söka vänskap och goodwill med världens länder, å andra sidan ska ju detta helt ske på USA:s villkor. Det håller förstås inte. Därför är hans tal om att förstärka gamla allianser och forma nya, för att förena den civiliserade världen i kampen mot radikal islamism, helt orealistiskt.

Donald Trump inledde sitt ovanligt korta installationstal med rak populism om att hans maktövertagande innebär ett överförande av makten från Washington tillbaka till folket. Det klingar på allt sätt ihåligt när fakta i målet är att makten istället koncentreras till många redan förmögna och inflytelserika. Men det kommer en domens dag även för Trump. Om inte förr så i mellanårsvalet till kongressen om två år!

ANNONS