”Det är tuffa tider, för en del”, sjunger Per Gessle och Gyllene Tider i en populär låt från 2004. Den skulle kunna vara KD-ledaren Ebba Busch Thors signaturmelodi. För hennes inledande tid som partiledare har varit långt ifrån det himmelrike hon och hennes anhängare säkert drömde om. Och frågan är om det var mödan värt att mer eller mindre tvinga bort Göran Hägglund. Han kunde ju, med ålderns rätt, ha fått ett uppsving som legendaren Alf Svensson 1998.
Trots att KD under Busch Thors partiledartid har fortsatt att ligga under 4-procentsspärren till riksdagen, hörs det inget stort missnöje med henne. I varje fall inte utåt. Istället är det om en viceordförandepost kampen kommer att stå under tinget genom TV-kändisen och EU-parlamentarikern Lars Adaktusson.
Men inte heller det, om han nu skulle bli vald, kan väntas hjälpa. För Adaktusson har helt fastnat i korridorerna i Bryssel och märks inte särskilt mycket i den svenska debatten. Knappast heller i EU-kvarteren. Hans kampanjtema inför rikstinget är ökad tydlighet med ideologin. Det är svårt att se att det skulle vara en framgångsväg.
Då har nog Busch Thors ganska konkreta reformprogram för såväl välfärden som för pensionärerna och barnfamiljerna större förutsättningar att vara röstvinnande. Det utgjorde också temat för hennes tal vid rikstingets öppnande på fredagen.
Det finns många goda ansatser i detta. Att ta tag i problemen i utanförskapsområdena är vällovligt. Åtgärderna kan dock diskuteras. Fler poliser och statligt övertagande känns repressivt och lätt byråkratiskt. Men att kommuner med utsatta områden kan behöva hjälp är fullt klart.
Det finns också en märklig dubbelhet i Ebba Busch Thors budskap till kvinnorna. För samtidigt som hon hyllar yrkesarbetande kvinnor, som till och med ammar på scen, är hennes förslag främst av karaktären att få dem att stanna ”hemma vid spisen”.
På liknande sätt uppträdde KD-ledaren i Agendas partiledardebatt nyligen. Där stod hon för det kanske skarpaste angreppet på Jimmie Åkesson samtidigt som hon verkar vara den som för närvarande är mest öppen för samarbete.
Plus och minus i budgeten verkar heller inte vara Busch Thors starkaste sida. För det går inte att samtidigt som de själva är mycket vidlyftiga med sina ekonomiska satsningar anklaga regeringen för att vara slösaktig och ”leva ur hand i mun”. Det gör ju då KD också!
KD och Ebba Busch Thor har många goda ansatser när det gäller satsningar på vård och omsorg. Den tilltagande krisen inom primärvården kan bli en av valets huvudfrågor. Men det gäller då att ha de mest trovärdiga lösningarna. Det är i hög grad tveksamt om KD-ledaren kommer att ha det.
