Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den som är beroende av personlig assistans behöver inte fler hinder på vägen.

Fel metod i Falkenberg

Personlig assistans av en anhörig är en valfrihet som behövs. Att motverka fusk ska inte drabba alla de som gör rätt för sig.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Det finns troligen tillfällen då det kan vara värt att gå emot högre myndigheters rekommendationer, detta för testa den stelbenthet som nedtecknad byråkrati allt för ofta leder till. Men i en aktuell upphandling i Falkenberg, som HN skriver om i dag, innebär avsteget från Socialstyrelsens rekommendation att kommunen är den som gör sig stelbent.

I en pågående upphandling av personlig assistans har man klämt in en formulering som innebär att avlönat assistansuppdrag inte får tilldelas någon som är anhörig och som har uppdrag som god man eller förvaltare för en person med funktionsnedsättning.

Orsaken till formuleringen är möjligen en tanke om att motverka att insynen till den som får omsorgen blir för liten, det vill säga om den som har rollen som förvaltare också är den som utför omsorgen tappar man granskandet. I minst nio fall av tio funkar detta säkert ändå därför att majoriteten de som tar på sig dessa uppdrag vill väl och gör väl. Men tyvärr finns det även exempel på fall då denna kombination varit mindre lyckad och fusk har förekommit. Där av har det nu ifrågasatta kriteriet troligen krupit sig in i upphandlingen.

Men detta argument duger inte. Bara för att det finns exempel på de som fuskar ska inte kollektivet bestraffas och inte minst; detta kan många gånger vara en bestraffning som drabbar den med funktionshinder som är beroende av omsorgen. Ibland är det nämligen så att en förälder eller annan nära anhörig är den som skapar den bästa tryggheten för den som behöver omsorgen. Att därmed ta bort denna möjlighet i upphandlingen av personlig assistans är att beskära friheten för personer vars tillvaro redan har sina begränsningar.

Ur ett rent politisk ideologiskt perspektiv handlar det dessutom om en begränsad valfrihet, vilket rimmar illa med en kommun som leds av Alliansen+ som rimligen borde stå upp för sina invånares valfrihet. När så inte skett i detta fall är det bra att socialdemokraten Andreas Engebrethsen har varit uppmärksam och ifrågasatt formuleringen i upphandlingen.

Vid nästa fullmäktige ska socialnämndens ordförande Rie Boulund (M) leverera ett svar om varför denna begränsning kommit med i upphandling. I valfrihetens namn och den enskildes möjlighet att få ihop sin tillvaro på bästa sätt bör det rimligen bli ett svar med beskedet: ”Vi gör om och gör rätt”.

Är man rädd för de som fuskar, får man helt enkelt göra detta på ett sätt som inte begränsar tillvaron för alla.