Ledare 27/9. Vem är mest desperat i Falkenberg? Den kommunpolitiker som försöker försvara sitt kontroversiella beslut – eller den politiker som eventuellt smider ränker för att överraska med ett lappkast?
Och vem är det som är mest angelägen att förekomma hellre än förekommas? Det kommunråd som en tidig lördagsmorgon via facebook levererar misstroendeförklaringar mot sin kollega? Eller det kommunråd som i viss mån faller till föga efter att ha pressats av media och medborgare att lägga korten på bordet?
Svaret är kanske inte absolut givet. Men en sak är klar. Förtroendekrisen i Falkenberg lär bli ännu djupare om det ligger sanning i de envisa ryktena om att Socialdemokraterna inte bara har ringt den sparkade skolchefen för att be om ursäkt, utan för att eventuellt erbjuda stöd för dennes önskemål om återanställning.
De partier som då eventuellt gaddar ihop sig med S i syfte att bilda räddningsteam kan knappast vara omedvetna om att det i så fall lär kräva betydande offer. Vem eller vilka tänker de sig i så fall skall gå i stället? De som anser sig drabbade av kränkningar och som inte står ut med arbetsmiljön. Eller ännu fler?
KD:s Georgia Ferris förnekar all kännedom om några trevande försök att samla stöd för att få kommunen att backa i fallet Frostlund och säger att hon utgår från att Alliansen håller ihop. Däremot är hon skarpt kritisk mot undanhållande av information, den hast med vilket beslutet fattades och beslutet i sig. Hon ser varken att det fanns skäl att kringgå den ordinarie beslutsordningen eller att sparka skolchefen.
– Jag blev bestört och kan ärligt säga att med den info jag har fått var det helt fel beslut att säga upp Jörgen Frostlund. Jag har uppfattat honom som omtyckt, skicklig och entusiasmerande. Den negativa historiebeskrivningen känns som en konflikt mellan individer som blåsts upp.
Samtidigt finns vittnesmål från chefer och anställda i kommunen om ett maktfullkomligt ledarskap, där den som kommit i vägen har utsatts för kränkningar.
Det finns uppenbarligen en del kvar att reda ut kring händelseförloppen. Men generellt sett kan trakasserier förstås aldrig ursäktas av att en person är duktig och trevlig i andra sammanhang. Och om kränkningar av enskilda blir så allvarliga att de tangerar mobbning ska förövaren aldrig någonsin daltas med. Betänk också vad det skulle sända för signaler om det visar sig att exempelvis en skolchef kommer undan med den sortens beteendeproblem man ständigt tampas med i skolor?
Tiga är guld, lyder nu Per Svenssons bud. Men är hänsynsfullt tigande alltid det mest värdiga?
Det beror förstås på situationen och vem man vill visa hänsyn. Smutskastning är alltid av ondo och ingen oskyldig skall dömas. Men om illa vald diskretion riskerar att medföra att problemchefer helt sonika kan gå vidare till annan anställning – vilket tyvärr då och då sker inom offentlig förvaltning på alla nivåer – är det ett resultat av bristande ansvarstagande, inget annat.
Vad Frostlundaffären beträffar kommer nya avslöjande för varje dag som går. Revisionen skall granska beslutsgången. Det är angeläget i sig eftersom det ännu inte redovisats klara skäl för varför beslutet att sparka Frostlund forcerades fram. Att revisorerna i samband med granskningen anlitar extern kompetens är under rådande omständigheter extra klokt.
Samtidigt bråkar nu alla inblandade parter för mer och mer öppen ridå. Det är inte vackert att skåda, men leder förhoppningsvis till att hela bilden till slut kommer fram.
Oklarheterna påverkar nu Falkenbergs rykte som arbetsgivare. Och falkenbergarna förtjänar att få klart för sig var och vid vilka tillfällen det havererat i det här allt mer röriga affären.
