Ledare 24/7. ”Flicka våldtagen under Hellströms konsert”. ”Bråvalla 2018 ställs in efter sexbrotten”. ”Stort antal anmälda sexbrott under Härnösands stadsfest”
Få kan ha glömt den våg av sexuella övergrepp som drog över festivalsverige sommaren 2017. Enligt Metros granskning av 20 festivaler runt om i landet anmäldes 150 sexbrott. 2016 anmäldes 133 på samma festivaler. Det går alltså inte att dra någon slutsats om de sexuella övergreppen faktiskt ökat, eller om benägenheten att anmäla har det. Vad som dock går att konstatera är att festivaler inte är en trygg plats för kvinnor.
Det var många som reagerade starkt på de sexuella övergreppen. Bråvalla, där en ung flicka anmält att hon blivit våldtagen mitt i publikhavet, gick ut och sa att man ställer in nästa års festival. Statsminister Stefan Löfven och flera andra politiska företrädare uttryckte öppet sin avsky. På sociala medier fördes diskussionen flitigt: något måste göras!
Det var också på sociala medier som en tankeeggande idé föddes. Komikern Emma Knyckare föreslog på att ideella krafter borde gå ihop för att arrangera en mansfri festival. En festival helt fri från cis-män, det vill säga män som identifierar sig med den könstillhörighet de fötts med. En kickstarter-kampanj startades och på 30 dagar hade festivalen samlat ihop en halv miljon kronor, tillräckligt för att göra idén till verkligen.
Separatistiska rum är inget nytt. Exempel är kvinnofängelser eller något så vardagligt som omklädningsrum. Dessa typer av separatism utgör inte diskriminering i lagens mening, eftersom de har ett berättigat syfte och de medel som används är lämpliga och nödvändiga för att uppnå det syftet. Men detta är också ett undantag från diskrimineringslagens annars mycket hårdragna linje om vad som är tillåtet och inte. Om den mansfria festivalen inte kan motiveras enligt undantaget är den också olaglig. I dagsläget är festivalen, som kommer att hållas 31a augusti i Göteborg, anmäld till Diskrimineringsombudsmannen. Arrangörerna har kontaktats och saken är under utredning.
Vilka slutsatser DO kommer fram till kan man idag endast sia om. Frågan är komplex. Å ena sidan måste kvinnor kunna gå på en festival utan att bli sexuellt ofredade eller våldtagna. Å andra sidan är det inte rättvist att utesluta en hel grupp från att få tillgång till en offentlig tillställning på grund av individers handlingar. Ska saken motiveras utifrån undantaget i diskrimineringslagen så behöver man luta sig mot argumentet att alla män, per se, är en risk och fara för kvinnor. Det är ett sluttande plan vid vilkets ände vi finner separata badtider för kvinnor och män och uppdelade läktare vid idrottsevenemang.
Innan festivalen tillslut lades i Göteborg var såväl Falkenberg och Umeå kommun snabba med att anmäla intresse. Det offentliga bör dock inte ta ställning i en sådan fråga. Om en privat aktör vill arrangera en mansfri festival, förutsatt att de kan motivera den genom lagens undantag, låt gå. Men upplåt inte kommunal mark till evenemanget och finansiera inte saken genom offentliga eller kommunala bidrag. Tills saken är utredd bör lagens tolkning lämnas till juristerna och inte kommunens lekmän.
