Statistiken talar sitt tydliga språk, arbetsplatsolyckor med dödlig utgång handlar oftast om män. Detta konstaterar Arbetsmiljöverket i en ny rapport och de menar att orsaken dels handlar om att mansdominerade yrken är inom verksamheter med högre säkerhetsrisker, dels handlar det om en machokultur som leder till ett ökat risktagande.
Denna analys låter väldigt rimlig och faktiskt självklar, så vi får hoppas att det inte lagts ner allt för mycket arbetstimmar och därmed skattemedel på ett så självklart svar. Men utifrån svaret bör också Arbetsmiljöverket dra slutsatsen att motverkande av olycksfall på jobbet handlar väldigt mycket om attityd. Det kvittar helt enkelt hur många regler som införs och hur många olika säkerhetsanordningar samhället investerar i om människor, och uppenbarligen främst män, ändå struntar i dem.
Attitydförändringar sker samtidigt inte i en handvändning och de sker sällan bara för att en paragraf skrivs in i en bok. Ska man minska machokulturens inflytande på säkerhetstänkandetfår det ske på samhällets alla plan: i familjen, i skolan, på jobbet, på fritiden.
Vad Arbetsmiljöverket behöver förstå – inte minst ansvariga politiker som tilldelar verket dess uppdrag – är att vi omöjligt inte kan ta bort alla risker som finns runt om kring oss, att det faktiskt också är en risk att leva.
Nej, vi ska inte vara nonchalanta och strunta i allt säkerhetsarbete, men frågan är om vi verkligen vill ha ett samhälle där varje medborgare omlindas med mjuka kuddar och knappt kan ta ett steg utan krav på att ha koll på vad som står i regelboken.
Att alltid lägga skulden på arbetsgivaren känns inte heller rättvist. Visst kan, som Arbetsmiljöverket påpekar, arbetsgivaren påverka genom att på olika sätt se till att säkerhetsaspekterna ska tas på allvar. Men samtidigt kan inte arbetsgivaren närvara likt en överförmyndare som hela tiden kontrollerar att de anställda följer säkerhetsföreskrifterna. Människor, även anställda, har ett eget ansvar.
Olyckor ska undvikas, men vi kan och bör nog inte heller eftersträva ett helt riskfritt yrkesliv - det är trots allt en risk att leva och det är ofta den medvetenheten som håller oss vid liv.
