Ledarreportage 20/4. Byn attackerades, barn och vuxna dödades och pojken fick fly hals över huvud. I tumultet kom han bort från sina föräldrar. Efter ett tag hittade femtonåringen sin äldre syster med make och de påbörjade den långa flykten till fots. Till slut nådde de Sverige och tryggheten.
– Min pojke har berättat att de var livrädda i början. Själv var han orolig, saknade sina föräldrar och ville bara hem igen. Men efter många turer stod det klart att det inte fanns någon kvar i hemlandet som kunde ta emot honom, berättar Helén Andersson, god man för pojken. Vi kan kalla honom ”Bertil”.
I början mådde Bertil väldigt dåligt. Det tog ett tag innan han kom igång med skola. Omplaceringar och oreda kring boendena, detta i samband med att Migrationsverket skulle stänga flera halländska anläggningar, försvårade hans möjligheter att slå sig till ro.
– Kommunikationen med oss gode män fungerade inte. Rätt som det var var Bertil försvunnen från det första boendet i Varberg. Jag fick söka runt efter vart han och systerns familj flyttats. Och när vi väl kom dit, fick vi dörren stängd framför ansiktet. Ägaren förklarade att ”vi sitter i möte, ni kommer inte in här”. Så fick upprörda åka därifrån, berättar Helén Andersson.
Därefter fick gode mannen skäl att oroa sig för miljön på boendet – som JO-anmälts för dålig standard. Mot den bakgrunden var nästa omplacering inte helt ovälkommen. Problemet var bara, återigen, att hon som gode man inte informerades om flytten.
– Så har det varit, gång på gång. Vid ett tillfälle, när jag ringde och ifrågasatte hanteringen, fick vi svaret från en person på socialen att ”du skall väl vara glad att de inte bor på gatan” säger Helén irriterat.
Hon är inte ensam om sin upplevelse. Hennes make, Morgan berättar liknande historier om ”sina två pojkar”.
– Det är helt orimligt att vi som gode män inte får veta vad som händer, att vi ständigt måste jaga information och hålla ordning på regler för myndighetspersoner som borde kunna dem. Det finns en hel del som brister, bidrag betalas inte ut i tid och härförleden skickades en pojkes nya ID-kort till fel boende. Vid ett tillfälle, när en pojke flyttades, glömde man upplysa om att det fanns barn med, säger Morgan Andersson.
Uppgifterna är oroväckande. HN ringer socialtjänsten för att få en förklaring till informationsbristen i samband med omplaceringar. Där uttalar man sig inte om enskilda fall, men kan resonera i generella termer
– Jag kan varken förstå eller förklara hur något sådant här har inträffat. Det här är inget jag känner igen, säger Ann Dahl, enhetschef på barn och familjeenheten.
Visst kan Migrationsverkets snabba beslut om avveckling och omplaceringar innebära en utmaning för socialtjänsten. Men kontakten med alla berörda skall fungera.
– Den gode mannen är en jätteviktig person, understryker Ann Dahl.
Ändå fungerar inte alltid samarbetet, att döma av uppgifter från ytterligare en god man som vänder sig till redaktionen men vill vara anonym.
Informationsbrist är dock inte enda bekymret. Förändrade ersättningsregler får Morgan Andersson att ifrågasätta hur det står till med synen på de människor som frivilligt tar den här typen av uppdrag.
– Huvudsyftet med förändringen är att det varit för stor skillnad i arvoderingen av gode män för ensamkommande jämfört med arvoderingen av andra gode män. Dessutom måste vi anpassa oss efter regeringens beslut om förändringar i statsbidragssystemet, förklarar Linda Johnson, Chef för överförmyndarförvaltningen.
Det kan låta rättvist. Samtidigt är det rimligt att sätta ersättningen i relation till hur arbetskrävande de olika typerna av uppdrag är. Om övergång till ett schablonbelopp innebär att de gode män som tagit sig an ensamkommande upplever att de tvingas jobba mer gratis, kan det åter bli brist på lämpliga kandidater till uppdragen även i Halland.
Utöver detta sätter de nya reglerna för ålderbestämningar betydande press på de gode männen. Efter ett tillfälligt uppehåll, detta medan rutinerna på Rättsmedicinalverket kom på plats, kontaktar Migrationsverket åter gode män för att be om samtycke till medicinska bedömningar.
I meddelandena beskrivs som det som ”ett erbjudande om en möjlighet till ålderbestämning”. Det bidrar till att skapa viss förvirring hos gode män.
– Men det är i praktiken väldigt tydligt att den unge måste samtycka, säger Ann Dahl som dock understryker att socialtjänsten varken kan eller får ge råd till de gode männen.
Frågan är dock om den här typen av samtycken alls skall läggas på en förordnad god man? Sveriges överförmyndare bedömde, i sitt remissvar, att ett beslut av den här karaktären i stället bör ligga på ett offentligt biträde. Det är en relevant invändning.
De, i mångt och mycket ideellt arbetande gode männen, har tillräckligt komplicerade uppgifter som det är utan att de ställs inför den här typen av svåra dilemman.
