Ledare 26/1. Det är vår skyldighet. Att aldrig glömma. Och att ta lärdom.
Ändå bleknar minnet. Ändå förringas relevanta varningar. Ändå får antisemitiska, rasistiska och fascistiska krafter större fäste och friare spelrum.
2018 var året när nazister hånfullt härjade mitt i demokratins finrum.
Nu är det 2019. På söndag hedras Förintelsens minnesdag runt om i landet. I Falkenberg visas just nu miniutställningen Aktion T4 - om människosyn i Nazityskland. Och i veckan öppnades Historiska museets unika utställning om överlevande som kom till Sverige.
– Vi vill bidra till fördjupad förståelse för de överlevandes erfarenheter, men också skapa en plattform för diskussioner om ständigt viktiga ämnen som demokrati, mänskliga rättigheter och den avhumanisering som föregick folkmorden, förklarade museichefen Katherine Hauptman.
En överlevare – och respekterad amerikansk toppolitiker – som också vill få oss att föra samtal om just detta är Madeleine Albright. Skälet är inte minst de hot hon ser, såsom minskad respekt för just mänskliga rättigheter. Hennes bok Fascism – en varning, kom nyss ut på svenska.
Att definiera en fascist är inte alltid gjort i en handvändning. Men det finns politiker i dag som har drag av fascism och som friskt lånar arbetsmetoder av historiska despoter. Fake News är exempelvis inte ett begrepp som myntades av den sittande amerikanske presidenten. Lügenpresse (lögnpressen) var Hitlers sätt att attackera de journalister som in i det sista försökte rapportera fakta.
Hitler och Mussolini utnyttjade sina väljares vånda över en ekonomi på fallrepet och umbäranden efter andra världskriget. På liknande sätt utnyttjar en del politiska ledare i dagens Europa den vånda många känner över att arbetsliv och vardagsliv snabbt förändras, samtidigt som krig och elände gör att allt fler människor är i rörelse.
Samtidigt som världen stadigt blivit bättre på världen många punkter – ett evangelium Hans Rosling gjorde till sin sista livsuppgift att upplysa oss om – får bilden av att ”något har gått sönder i detta land/denna värld” har fäste hos växande väljargrupper Det väcker, hos vissa, en nygammal önskan om att bygga murar av olika slag.
Madeleine Albright underströk nyligen, i en intervju i SVT, att hon inte anser att Donald Trump är fascist. Men hon betonar att hon betraktar honom som den mest antidemokratiske ledaren i amerikansk historia. Hon konstaterar också att vi bör vara uppmärksamma på att angreppen på demokratiska värden blivit allt starkare i många länder.
”Jag har levt på jorden alltför länge för att våga räkna med att de faror som vi i dag ställa inför kommer att försvinna av sig själva... Det finns ingenting ofrånkomligt i fascismen, men för att hålla tillbaka den och stoppa den måste vi lära oss att känna igen dess första tecken och därefter vidta bestämda åtgärder.”
Alarmistiskt? Vulgariserande? Ett missbruk av historiska erfarenheter?
En del vill gärna avfärda varningarna på det sättet.
De järtecken som Madeleine Albright, Hédi Fried, Livia Fränkel med flera överlevande pekar på är högst verkliga.
30-talet kommer inte upprepas på exakt samma sätt. Koncentrationsläger kommer inte uppföras på samma sätt. Historiker som pekar på tydliga skillnader har förstås rätt. Nu är inte då. Men det finns tillräckligt många argument från då som dammas av och säljs in i en modern version. Och politiker som gick med i ett parti medan det fortfarande var nazistiskt får ökat stöd i opinionen. Dessa fakta talar för sig.
På söndag är det förintelsens minnesdag. Låt oss hedra minnet genom att faktiskt lyssna på överlevarnas varningar. Att stänga öronen är ett misstag som kan visa sig ödesdigert.
