Ledare 4/3. Bortförd och tvångsgift med en pedofil, våldtagen och sedan fråntagen sina barn – Amandas hjärtskärande öde är en studie i grymhet. Det är också en studie i flathet – från svenska myndigheters sida. Amanda är ett av alltför många levande bevis på hur Sverige stundtals står skrämmande passivt inför uppenbara, svåra övergrepp mot barn.
I påskhelgen väckte en ”informationsbroschyr” om barnäktenskap ramaskri över landet, inte för att den var nedlusad med felaktig fakta utan för dess totala tondövhet. Att myndigheter väljer att i sin information tassa omkring ett grovt brott mot barn är bekymmersamt. Men det verkligt allvarliga problemet är inte en broschyr utan den praxis som kommit att råda. En praxis som inneburit att man sett och fortsätter se mellan fingrarna med övergrepp mot minderåriga flickor.
När GP/HN första gången skrev om Amanda, i en uppmärksammad artikelserie om hedersflickor, framkom att hon fött sina barn i Sverige på ett svenskt sjukhus. Men de sociala myndigheterna hade godtagit en uppdiktad förklaring om graviditeten utan att noga utreda vad som verkligen hänt – trots goda skäl för misstankar. Dagens ansvariga skyller företrädares misstag på kompetensbrist. Men det är en pinsamt dålig ursäkt. Hedersbrott, barnäktenskap med mera var heta debattämnen redan då, för tio år sedan.
i år kom nästa slag mot Amanda. Tingsrätten gav den pedofil som gift sig med en tolvåring ensam vårdnad, sedan han uttryckt önskemål om att komma till Sverige. Hovrätten ansåg fallet avgjort och tog inte upp det. Nu sätter Amanda sitt hopp till Högsta Domstolen, vilket GP berättade om igår.
Nog vore det angeläget med en prövning av ett fall av det här slaget. Är det i alla lägen så att internationell rätt krockar med svensk på ett sätt som tvingar en rättslig instans att lämna vårdnaden av barn till en pedofil? Om det verkligen är så illa, finns skäl att ta upp även detta tillkortakommande när lagen om barnäktenskap nu ses över för att skärpas.
Det senare behövs, för att garantera att alla små flickor som finns i Sverige får samma skydd. Barnäktenskap är förvisso redan förbjudet i Sverige, liksom det är förbjudet att bortföra sina barn till utlandet för att där påtvinga dem äktenskap. Men det finns en gråzon. När en minderårig söker asyl tillsammans med sin make anses äktenskapet giltigt. Tidigare utredningar om barnäktenskap har visat att det inte är helt okomplicerat att tvångsupplösa den sortens äktenskap. Det är heller inte olagligt för en vuxen att bo tillsammans med en minderårig, vilket har gjort att socialtjänsten i uppmärksammade fall förhållit sig passiv. Detta trots att varje övergrepp mot barn som sker i Sverige är ett brott.
Antalet barnäktenskap har sjunkit i såväl Asien som Afrika enligt Unicef. Men problemet är fortfarande omfattande och en del av de utsatta barnen kommer bevisligen hit. Det måste vi förhålla oss till. Och det enda rimliga sättet är att, likt Nederländerna, vägra erkänna dessa äktenskap och placera drabbade minderåriga under skydd.
