Klimatmötet i Köpenhamn 2009 stod i världens fokus och närvaron av toppledare var hög. Klimatmötet i Bonn lär inte få samma uppmärksamhet.
Klimatmötet i Köpenhamn 2009 stod i världens fokus och närvaron av toppledare var hög. Klimatmötet i Bonn lär inte få samma uppmärksamhet.

Blir det ett klimatmöte i det tysta?

Ett klimatmöte utan rampljusets strålglans, men förhoppningsvis innebär det samtidigt ett fokuserat arbetsmöte med goda resultat.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

ANNONS
|

Att det nu är dags för ytterligare ett klimatmöte har hittills fått mycket mindre uppmärksamhet än inför exempelvis Köpenhamn 2009 och Paris 2015. Det finns olika skäl till detta, både det som är förklarligt men också det som är oroande.

Ska vi börja med de oroande och negativa orsakerna kan vi inleda med Trumps beslut om att USA lämnar Parisavtalet. Med tanke på hur stor del av världens utsläpp som USA står för sprider detta onekligen en uppgivenhet. Denna uppgivenhet som kan drabba oss, var och en som bryr sig, men säkert också många av de tjänstemän och politiker från världens alla länder som under många års tuffa förhandlingar trots allt åstadkommit ett avtal.

ANNONS

Uppgivenheten gör sig också till känna när den breda allmänheten undrar varför det ska behövas ett nytt möte: ”Jag trodde man hade kommit överens i Paris. Det borde vara handling och inte förhandling som gäller nu”. Ungefär så går nog tankarna.

En bidragande orsak till oron är givetvis också de rapporter som säger att åtgärderna som gjort inte räcker till för att bromsa temperaturhöjningen.

Men uppgivenhet är samtidigt ingen bra drivmotor för att ta sig framåt, därför är det också viktigt att försöka se på frågan ur ett ljust perspektiv. Med detta perspektiv finns det rimliga förklaringar till att klimatmötet i Bonn som börjar i dag inte drar till sig lika stor uppmärksamhet som tidigare möten.

Parisavtalet innebär trots allt en trygghet på så vis att en mycket stor majoritet av världens länder enats om målet att minska koldioxidutsläppen. När man nu ska sätta sig vid förhandlingsbordet för att åstadkomma regelboken för hur målet ska uppnås kommer nyheterna som levereras troligtvis bli mer komplexa och därmed svårare att ta till sig.

Ytterligare en orsak till att uppmärksamheten hittills varit mindre är dessutom att mötet i sig inte verkar dra till sig de riktigt stora folkliga demonstrationerna. Det behöver inte innebära att människor givit upp. Det kan istället vara ett resultat av de positiva nyheterna när det gäller omställningen till ett mer resurssnålt samhälle och en ständigt växande miljöteknik. Även om de riktigt stora företagen i världen – de som livnär sig på fossila bränslen – har mycket kvar att göra, är det på många sätt näringslivet som nu driver miljöarbetet framåt. Inte minst i USA går det att se denna utveckling. Även om Trump säger sig vilja satsa på kol och olja visar många av de amerikanska näringslivsföreträdarna att de istället väljer den gröna teknikvägen.

ANNONS

Slutligen bör det också konstateras att klimatmötet i Bonn inleds först i dag den 6 november. Bara för att det har varit ganska tyst inför mötet behöver det inte innebära att det blir tyst hela vägen fram till den 17 november när förhandlingarna avslutas. Men om tystnaden bryts får vi innerligt hoppas att det beror på framgångar i dur och inte misslyckanden i moll.

ANNONS