Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

STOCKHOLM 2012-10-16På Tegelhagens skola i Sollentuna används datorer och surfplattor naturligt i lek och undervisning.Foto Annika af Klercker / SvD / SCANPIX Kod 30692**DN OUT (även arkiv)** Bild: Annika af Klercker / SvD / TT

Blås av digitaliseringen av förskolan

Från okritiskt ha hyllat fördelarna med skärmar som inlärningsverktyg, börjar nu allt fler titta på riskerna.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Ledare 8/12. Att börja dela ut surfplattor till småbarn, ses som det viktigaste steget till att bli en kunskapsnation. På annat sätt går det inte att tolka att digital teknik blir till ett obligatoriskt verktyg i förskolan den första juli 2019. Frågan alla behöver ställa sig är dock, om det är nödvändigt med mer skärmtid för barn. Ännu mer, vill säga.

Fyra av fem svenska tvååringar är redan fullt uppkopplade. Den årliga rapporten, ”Svenskarna och internet 2018”, visade att tvååringar fyller sina dagar med surfande och spel. Visserligen finns det krav på att Sverige måste öka på digitaliseringen, inte minst för att vi ska hänga med den globala utvecklingstakten på området. Men, är det rätt sätt att göra detta genom att införa ett obligatorium? Det tåls att ifrågasättas.

Allt fler börjar uppmärksamma att vår digitala vardag är långt ifrån friktionsfri. Den norske filosofiprofessorn Einar Duenger Bøhn, uppgav nyligen till NRK, att en smartphone borde jämföras med en cigarett. Han menar på att de bägge är beroendeframkallande, och därför borde få en åldersgräns på 16 år. Han har en poäng i att införandet av åldersgräns skulle följa i samma linje som vad gäller exempelvis dator-, eller tv-spel. Dock i dessa fall på grund av våldsinnehåll, ej baserat på beroendegrad.

Intressant i sammanhanget, är att de som är utvecklare av produkter och tjänster, också börjat se med högst kritiska ögon på vilka effekterna har blivit. Det går knappast att blunda för den hälsopåverkan vi utsätter oss för när vi använder digitala produkter okontrollerat. När det gäller unga, är det ännu större hälsorisker. I Silicon Valley talar man därför om produkterna och tjänsterna som skapar beroenden och ohälsa, för djävulens påfund.

Från att unisont och okritiskt, hyllat fördelarna med skärmar som inlärningsverktyg, börjar nu allt fler hellre titta på riskerna för missbruk och försämrad utveckling hos barn. Utvecklarna är i regel de som varit först med att anamma den nya tekniken och sett till att den spridits till så stort antal användare som möjligt. Chris Anderson, en tidig så kallad teknikevangelist och TED talks kurator, jämför i en intervju i New York Times (26/10) skärmar med crack.

Vår inställning till tekniken, är rent av naiv, enligt Chris Anderson. Vi tror att vi kan kontrollera den, när den är skapad för att inte kunna kontrolleras. Anledningen är att användningen av skärmar är kopplat till belönings- och njutningscentra i hjärnan. Barns hjärnor som inte är fullt utvecklade, är extra mottagliga.

Tidigare i år lyfte Curt Hagquist, professor i folkhälsovetenskap vid Centrum för forskning om barn och ungdomars psykiska hälsa vid Karlstads universitet, upp riskerna med smartphones som en av de största orsakerna till att ungas psykiska ohälsa ökat så drastiskt de senaste åren.

Knappast politiskt korrekt, men vi måste våga ifrågasätta massberoendet som pågår. En början är att blåsa av digitaliseringen av förskolan.