Bjuder på skåpmat

Långledigt är skönt, men får inte människor att jobba längre eller botar personalbrist som skapar stress.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

ANNONS
|

Ledare 29/5. Viss känsla för timing har de trots allt, Miljöpartiet. Även gamla rester kan se läckra ut i vårsolens glans. Därför kan en partistrateg nära hopp om att det skall funka att dingla ett köttben som friåret framför näsan på semesterhungriga svenskar som just börjat förnimma värmen. På köpet ges alla maskrosbarn, som känt sig allt mer desillusionerade och vilsna under regeringsåren, en chans att känna igen sitt gamla parti.

Vän av ordning kanske påpekar att den rödgröna regeringen inte längre kallar det friår utan alterneringsår. Men det är förstås bara ett spel för gallerierna. För det låter naturligtvis ännu mer märkligt att föreslå utredning av en redan beprövad och utvärderad reform.

ANNONS

Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson försöker dock göra gällande att man skall se alterneringsåret som något helt nytt eftersom huvudsyftet påstås vara ett annat. Sist det begav sig sålde man bland annat in idén genom påstå att jobbytet, som innebar att den ledige skulle ersättas av en arbetslös, skulle få fler i arbete. Nu sägs huvudmotivet i stället vara få människor att orka jobba längre och därmed höja pensionsåldern.

Synd då att det finns så uppenbara bevis på att det inte funkar. Visst, långledigt ökar för stunden välbefinnandet, det säger sig självt. Det finns dock inget som talar för att ett friår leder till ett längre arbetsliv – tvärtom tycks den lilla smaken av frihet ha motiverat raka motsatsen.

”Ledigheterna påverkar inte sjukfrånvaron, men kan leda till pensionering vid lägre ålder.”

Så står det, i svart på vitt, i utvärderingen av friårets arbetsmarknadseffekter, från Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering. Tendensen till tidig pension var tydligare ju närmare pensionsåldern den friårslediga befann sig.

– Vill man få folk att jobba längre så tror jag inte att lösningen är att man slutar jobba under ett år, utan det handlar om ett arbetsliv som fungerar varje år. Inte minst offentliga arbetsgivare måste fundera på hur man jobbar med personalutveckling, hur man jobbar med ledarskap så att det blir ett uthålligt arbetsliv med nöjda medarbetare. Kommuner och landsting, framförallt gör det här alldeles för dåligt i dag, sade Emil Källströms, Centerpartiets ekonomiskpolitiske talesperson i Ekot.

ANNONS

Att regeringen även försöker marknadsföra friåret som en feministisk satsning förvånar väl knappast – men äger i alla fall viss giltighet. IFAU:s utvärdering visade nämligen att friåret hade slagsida.

Kvinnor, offentliganställda och äldre arbetstagare var överrepresenterade bland de friårslediga. Vidare var yrkesgrupper i kvinnodominerade branscher överrepresenterade, alltså arbetstagare inom vård och omsorg. Till detta såg IFAU fler förklaringar, men ett tungt vägande skäl var att många inom dess lågavlönade yrken helt sonika såg sig ha mindre att förlora på ett friår sett till framtida löneutveckling. Det visade sig också att anställda som varit friårslediga fick lägre lön när gick tillbaka till jobbet än de skulle ha haft utan ledighet.

Däremot påverkade friåret inte sjukfrånvaron, vilket är en viktig iakttagelse. Regeringen, liksom politikerna i Sveriges kommuner, har goda skäl att oroa sig över hur offentlig sektor fungerar, hur exempelvis stressrelaterade sjukdomar ökar bland arbetstagarna. Lösningen är dock inte att erbjuda anställda ett drönarår, utan att få människors vardag på jobbet att fungera bättre.

ANNONS