Ledare 29/3. Det borde vara så självklart. Lektionerna är ju till för lärande, inte smygfilmande, chattande eller spelande. Internationella kunskapsmätningar har dessutom visat Sverige, hur dyr bristen på ordning och reda i klassrummen är. Därför borde väl åtgärder som främjar studieron omfamnas, inte minst på kommunal nivå ? Nej, det är alls inte självklart.
Tanken på mobilfritt i skolan skapar oenighet i Falkenbergspolitiken. Tack vare stöd från andra sidan blockgränsen ser dock Filip Bertilsson (M) ut att kanske kunna få tillräckligt stöd i fullmäktige för sin motion om mobilfri skoltid.
– Mobiltelefoner är inte bra för inlärningen och stör lektionerna, säger Per Svensson (S)
Han fäller kommentaren utifrån konkreta erfarenheter som lärare. Filip Bertilsson, som relativt nyligen tog studenten på Falkenbergs gymnasieskola, har i sin tur färska eleverfarenheter att basera sin motion på. Detta utöver den internationella forskning som visar att det finns vetenskaplig evidens för att mobilförbud gynnar elevernas kunskapsinhämtning.
Det senare är extra viktigt i sammanhanget. Svensk skola har på senare år fått allt mer kritik för att falla för pedagogiska nycker vars effektivitet det saknas just vetenskaplig grund för. Rädslan att hamna på efterkälken har dock gjort att såväl skolor som skolpolitiker halkat ned i digitaliseringsfällor. Om ansvariga alltför lätt faller för försäljningsjargong finns det risk för bristande kvalitetskoll. Då blir det tillverkarna av e-läromedel som står som vinnare snarare än eleverna.
I sitt svar på Filip Bertilssons motion skriver Barn- och utbildningsnämnden att ”koncentrationsförmåga och tillfredsställande resultat skapas med andra åtgärder än teknikförbud.” Kanske tycker sig nämndledamöterna veta bättre än forskare vid London School of Economics? En studie därifrån har tydligt visat att de svagaste eleverna är mest lättdistraherade av mobiler i klassrummet.
Den svenska hjärnforskaren Katarina Gospic har i sin tur liknat mobiltelefonen vid en godispåse. Den lockar med meddelanden och gillanden stjäl samtidigt fokus från det som skulle ha varit den huvudsakliga sysselsättningen. Och om vuxna inte klarar av att hålla sig från den digitala godispåsen på jobbet – hur svårt är det då inte för barn och unga i skolåldern?
HN berättade i går att mobilförbud råder på de flesta skolor upp till årskurs fem. Det är förvisso bra, men inte gott nog. Det är ju ofta i de äldre skolåren som användandet av sociala medier tar verklig fart. Och då handlar det inte bara om att man hellre okynnessurfar eller messar kompisar när man borde ha lyssna på läraren. Ännu en skola i Borås införde i dagarna akut totalförbud mot mobiler under skoltid efter att elever filmat andra elever och lärare och spritt filmerna i sociala medier.
Krav på mobilförbud missförstås ibland som en allmän teknikfientlighet. Det är alls inte vad det handlar om. Att skolan digitaliseras och att programmering införs på schemat är både rimligt och helt nödvändigt. Men det gäller att använda rätt teknik på rätt plats – av rätt skäl.
Om en smart telefon används på fel sätt bidrar den till fördumning. Det behöver eleverna hjälp att förstå – från lärarna/skolan och helst också de ansvariga politikerna. Varför skulle fullmäktige skygga för att ta vuxenansvar i form av en rekommendation om mobilregler?
