Avgående C-ledarens, Maud Olofsson, invigningstal vid stämman i Åre formade sig förstås till en egen sammanfattning av vad hon och partiet uträttat under hennes tio år i ledningen. Och det är en del. Störst, såväl i hennes egna som andras ögon, är givetvis att hon lade grunden till bildandet av Alliansen, hemma i hennes eget Högfors 2004.
Utan hennes förändring av Centern, från icke-socialistiskt till borgerligt, hade detta inte varit möjligt. Och maktskiftet hade inte kommit, i varje fall inte då.
Hennes andra stora insats är energiöverenskommelsen för två år sedan. Det finns mycket i den, inte minst sättet den tillkom på, som kan kritiseras. Men ju längre tiden går, desto mer växer det förnybara och bromsas, för att inte säga stoppas, kärnkraften!
Maud Olofssons insatser för ett bättre företagsklimat med många nya entreprenörer, inte minst bland kvinnor, nystartade och utvecklade företag, måste också nämnas. Där har hennes insats varit ovärderlig och förändrat Sverige. Med Rut och Rot, och nu även den halverade restaurangmomsen som de mest konkreta exemplen.
Annat, framför allt partiets engagemang i de sociala frågorna, har mest fått ligga för fäfot under Olofssons tid. Så också i hennes avslutningstal.
Förutom i hennes förord för arbetskraftsinvandring och för stämmans tema ”Nybyggarlandet Sverige”, var det endast vid ett tillfälle som Maud Olofsson i sitt stämmotal kom in på någon social fråga, sjukförsäkringen. Och då främst från ett defensivt perspektiv, i försvar för de minst sagt ofullkomliga och fortfarande starkt bristfälliga reformer som åstadkommits. Här har hennes efterträdare, Annie Lööv, en del att ta tag i.
Alla pekpinnar , till såväl stämman som sina efterträdare, kunde Olofsson inte avhålla sig från. Men det var ganska milda och förnuftiga sådana, när hon i sin avslutning hyllade kompromissen som arbetsmetod. ”Vi har visat mod i svåra beslut och det är viktigt i de här tiderna att vara modig och visa ledarskap”. Just detta har också varit mycket av Maud Olofssons signum under hennes partiledartid.
Bengt Wernersson