Signerat 31/3. Går det att älska olikheter och samtidigt bejaka fosterdiagnostik? Absolut! Som mor till ett barn med utmaningar vet jag det alldeles säkert. Ändå möter jag ständigt häxjägarna.
Ibland kommer fördömanden oväntat. Som på näringslivsdagen i Falkenberg. Där höll Glada Hudik-teaterns grundare en glädjefylld föreläsning om att arbeta med människor med funktionshinder. Så plötsligt förvandlades scenframträdande till en lika kort som svavelosande predikan mot fosterdiagnostik.
Likt en rad motståndare till selektiva aborter kopplar teaterledaren samman modern fosterdiagnostisk med rasbiologi och 30-tal. I en intervju i Sundsvalls tidning förra året jämför teaterledaren det han kallar ”utrotningen av Downs syndrom” med ambitionen att forma den ”renodlade ariska rasen”.
Kristdemokratiska politiker har ogenerat gjort liknande kopplingar. Niklas Mattsson, gruppledare för KD i region Halland, är dock något mer balanserad. Till SVT Halland sade han i somras:
– Jag tycker inte att man skall kunna välja att sortera bort barn bara för att de råkar vara annorlunda.
Det fula knepet känns igen. För det handlar ju alls inte om att ”sortera bort barn”. I Sverige aborteras foster. Den som väljer att använda missvisande vokabulär är vanligen abortmotståndare.
Målet med fosterdiagnostiken, som handlar om allt från vanliga ultraljud till KUB-tester och fostervattensprov, är att minska lidande och sjukdom. Tack vare diagnostiken kan behandlingar inledas redan under graviditeten, såväl blivande föräldrar som vårdpersonal kan få viktig information i tid och liv kan räddas.
Hittills har halländska kvinnor tvingats söka sig utom regionen för att få tillgång till mindre invasiva testmetoder. KUB, som står för kombinerat ultraljud och blodprov, har funnits i Sverige sedan mitten på år 2000. Införandet i Halland har alltså dröjt oförsvarligt länge. Det huvudsakliga alternativ som funnits på hemmaplan i regionen har varit fostervattensprov och det är förknippat med en liten risk för missfall. Nu behöver färre riskfyllda prov göras. Det är ett hälsopolitiskt framsteg för Halland och en lättnad för många gravida par.
Men abortmotståndet har hårdnat och de fördömande rösterna blivit allt mer högljuda. Den kvinna som tar det svåra beslutet att inte sätta ett liv till världen, exempelvis för att det visat sig att fostret har svåra missbildningar eller kromosomrubbningar, misstänkliggörs och anklagas för att vara ett slags smygnazist.
”Jag vill inte ha ett samhälle där inte den som har en funktionsnedsättning inte får plats” sade Mats Eriksson (M) när han, lätt motvilligt, öppnade för KUB-tester.
Tur då att vi faktiskt på väg åt ett helt annat håll. Vi har ett samhälle som blivit allt bättre på inkludering, på att bejaka olikheter och bevaka funktionshindrades rättigheter – även om den utvecklingen helst bör gå ännu snabbare.
Men låt er inte luras att tro något annat än att det går utmärkt att förena glädje över alla de olika barn som finns, med den djupaste respekt för den familj som väljer att göra en abort efter ett besked om exempelvis kromosomfel.
Vi får inte blunda för att det vid sidan av duktiga sångfåglar med funktionshinder också finns barn med skador som kräver ett oändligt antal operationer, barn som tvingas leva med svåra smärtor och kämpande familjer som går sönder under processen. Det svåraste livsvalet av alla måste lämnas upp till dem det direkt berör.
