Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies
Prova

Ligg på Plus från start - hela innehållet för 1 kr Fri tillgång till all lokaljournalistik.

Tack för allt ert engagemang!

Ett tack till de tusentals människor som ägnar dagar och nätter åt att ge stöd till unga som kommit för att söka fristad i Sverige.

Detta är ett åsiktsmaterial och ingen nyhetsartikel.

Miljöpartiet och socialdemokraterna har kommit överens i regeringen om att de ensamkommande barn som sökt asyl senast den 24 november 2015, och som på grund av orimligt långa handläggningstider hunnit bli 18 år, ska få en ny möjlighet att stanna. Uppgörelsen presenterades i veckan. Miljöpartiet fattade beslut om att driva på för ett sådant beslut redan under sin senaste kongress i maj. Men trots vårt kongressbeslut hade nog inte denna uppgörelse varit möjlig utan så många människors engagemang både innanför och utanför andra partier. Jag skulle därför vilja ägna denna krönika till att uttrycka mitt ödmjuka tack till de tusentals människor som ägnar dagar och nätter åt att ge stöd till unga som kommit för att söka fristad i Sverige. 

I min närhet finns både ni som organiserar er eller har någon boende hos er. Lite längre bort finns många som de senaste åren skrivit till mig för att berätta om det arbete som görs och varför det är viktigt, som bjudit in till träffar och möten eller bara för att berätta om sin situation.

Ni har skapat mötesplatser för att utbyta erfarenheter, samla kläder eller prylar som behövs. Ni ställer upp med läxläsning och svenskaövningar. En del av er har öppnat era hem och familjer och många av er hjälper till med att ringa skriva och stötta då det krångliga svenska systemet kan uppfattas som omänskligt i sin kantighet. 

Många av ungdomarna har väntat i flera år på att få beslut och riskerar nu att avvisas från Sverige eftersom de hunnit bli vuxna under tiden de väntat och då har sämre möjligheter att beviljas uppehållstillstånd. Oron det har skapat går knappt att beskriva och otryggheten har varit stor bland ensamkommande och personer i deras närhet. I de familjer som tagit emot ensamkommande, och bland lärare, gode män, socialsekreterare och vänner har besked om avslagsbeslut de senaste månaderna duggat tätt och människor riskerat att skiljas från de ungdomar man kommit att älska och se dem avvisas till en osäker framtid i ett av världens farligaste länder – Afghanistan. Ändå har ni inte gett upp. Med tålamod och förståelse har ni fortsatt att ge stöd både till ungdomarna men också till mig och många av mina kollegor som arbetat betydligt mer än jag har gjort med frågorna.

Nu ger vi många av de här ungdomarna möjlighet att stanna. Det handlar om unga personer som börjat rota sig i Sverige. De går i skolan, lär sig svenska, har fått vänner och har vuxna personer i sin närhet som stöttar dem. Dessa ungdomar, som blivit en del av vårt samhälle, är välmotiverade och vill bidra till Sveriges framtid. Och vi behöver dem.  

Det här är en seger för det medmänskliga Sverige och det otroliga engagemang som finns för dessa ungdomar. Och för att göra detta har vi behövt vara många och enträgna.

MEST LÄST