Jag funderade på att skriva en krönika redan inför FN:s säkerhetsråds möte på Dag Hammarskjölds Backåkra. Då hade mitt budskap framför allt varit att förhoppningarna om att ett vackert svenskt landskap i en lugn miljö ska leda till några diplomatiska framgångar tyvärr främst är en naiv dröm. Upplägget påminde ännu en gång om en inställning som andra länder brukar ironisera över när det gäller det som ses som typiskt svenskt: ”In Sweden we have a system”. Med andra ord: ”I Sverige brukar vi ibland lämna kontoret för att istället hålla konferens på en vackert belägen kursgård. Syftet är att komma i en annan stämning och bygga bättre kontakter”.
Men istället för en text med detta innehåll valde jag att vänta för att höra hur tonerna skulle gå efter mötet. Och ska vi tro det som nu rapporterats verkar miljön och det mer avslappnade upplägget trots allt haft en viss påverkan. Inte så att FN-ambassadörerna kom ut i armkrok sjungandes ”We shall overcome”, men de kunde åtminstone visa upp lite glada leenden och göra uttalanden som pekar på en ökad vilja att ta tag i situationen. Det blev väl helt enkelt som Sveriges FN-ambassadör Olof Skoog formulerade det: ”Det har varit nyttigt att sitta ner i en annan atmosfär för att reflektera över vårt gemensamma ansvar.”
Sedan ska vi komma ihåg att även om de som sitter i FN:s säkerhetsråd har en viktig och tung roll att spela, så räcker det inte att få dessa personer att komma överens. Det medlemsländernas presidenter och premiärministrar säger och gör är det som verkligen påverkar situationen. Då det krisande läget och dåliga stämningen i FN framför allt handlar om situationen i Syrien är det tyvärr Trump och Putin som har det stora avgörandet i sina händer.
Nej, ett möte i Backåkra räcker knappast för att lösa alla knutar. Syrien är den brännande frågan, men det finns så mycket mer på att-göra-listan. Det gäller att ta sig an ytterligare krig och konflikter, att finna lösningar för flyktingläger och flyktingströmmar, att fortsätta arbeta med globala miljö- och klimatfrågor. Dessutom gäller det att få organisationen att fungera och att rensa upp i sina skandaler för att återbygga länders och människors tro på att FN kan spela en viktig roll.
Och samtidigt; bara för att det finns mycket att göra och bara för att ett möte i en avkopplande miljö inte leder till förändring över en helg ska metoden uppenbarligen inte underskattas. Att få komma iväg från sin vanliga arbetsplats, inte minst till en vacker miljö, har många gånger bevisat sig vara bra för att få mer gjort och för att tänka lite mer konstruktiva och kreativa tankar.
Nackdelen med att lämna en skön miljö med positiva upplevelser bakom sig kan samtidigt vara att vardagen därefter kan kännas lite tyngre att möte. Att säkerhetsrådet återvänder till FN-skrapan på Manhattan i New York är dock nödvändigt för att de ska få med sig alla andra kollegor i jobbet. Då kan det också bli lite som att komma hem efter ett bröllopsfirande. Det är vackra minnen att smälta, men det är också nu verkligheten tar vid – i nöd och lust.
