Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies
Prova

Ligg på Plus från start - hela innehållet för 1 kr Fri tillgång till all lokaljournalistik.

Stor del av svensk ull hamnar på soptippen

Som konsumenter kan vi bidra till att svensk ull blir till kläder istället för avfall.

Du känner absolut igen följande rader: ”Bä, bä, vita lamm, har du någon ull? Ja, ja, kära barn, jag har säcken full”. Så lyder de inledande meningarna i den välkända barnvisan. Skulle vi uppdatera texten till nutidens tillvaratagande av den svenska ullen hade fortsättningen blivit en annan än den produktion av kläder som visans text ger förhoppningar om.

Behovet av förändringen av texten handlar då inte enbart om att få i dagens Sverige önskar sig en helgdagsrock eller söndagskjol, utan på grund av att säcken med ull i dag oftast hamnar på soptippen.

Det finns flera orsaker till detta slöseri. Till att börja med handlar det om att det under en längre tid varit svårt för svenska fårbönder att bli av med ullen på annat vis. I takt med att den svenska textilindustrin till stor del har försvunnit har även de svenska spinnerierna i det närmaste raderats från kartan. Det har också varit svårt att få avsättning för svensk ull när storproducerande Australien levererar den mjukare merinoullen vars kvaliteter varit mer attraktiva för klädindustrin. En övervägande del av den ull vi klär oss i är helt enkelt importerad.

Med en låg efterfrågan och dessutom en låg ersättning har många svenska fårägare slutat lägga ner tid på att underhålla fårens ull; varför göra det när risken ändå är överhängande att den ”fulla säcken” måste kastas?!

Slutligen beror ull-svinnet på att majoriteten av de svenska fåren är köttproducerande raser som inte ger den bästa ullen. Problemet verkar dock ha fått en lösning genom det ganska nya Jämtlandsfåret. Detta är en korsning mellan merino- och sveafår som innebär att man fått fram en ras som ger kött och samtidigt ull av högre kvalitet.

Hur stor del av den svenska ullen som kommer hamna bland soporna i framtiden beror nu på ett antal faktorer. Dels handlar det om det nu nämnda Jämtlandsfåret som väckt intresse hos svenska bönder som ser en chans till lönsamhet. Dels handlar det om hur stort intresset kan bli att starta upp spinnerier som åter börja ta hand om den svenska ullen. Men inte minst handlar det om oss kunder, att vi börjar visa mer intresse för innehållet i kläderna vi bär. Blir fler medvetna om att den svenska ullen kastas och att vi istället importerar ullen från andra sidan jordklotet kan vi hoppas att de hjälper till att förändra situationen.

Ytterligare ett argument för att övertyga konsumenten är dessutom den positiva bieffekten av att bära svensk ull i tröjan: får är bra på att hålla betesmarker öppna och fria från sly. Förutom vyerna detta ger i den svenska landskapsbilden innebär det också biologisk mångfald.

”Hej där, kära kund, har du svenskmärkt ull? O ja, snälla du, garderoben är nu full”.

MEST LÄST