Under mina hittills åtta år i Riksdagen har få saker överraskat mig så som det folkliga intresset kring begreppet porr. Alla, såväl män som kvinnor oavsett ålder, kan nog relatera till egna upplevelser. Vi var några grabbar som tog mopederna till Storans biograf i Falkenberg, där den svenska synden lockade till skratt och oskyldig upphetsning. Tidningarna, med diverse spår av ett begynnande manligt handlag låg gömda på höskullen därhemma, tillhör liksom filmerna det förgångna. Säkert fanns det redan då de som ondgjorde sig, inte minst över den förlegade kvinnobilden som visades upp och hur skadlig naken hud kunde vara för moralen hos nykonfirmerade pojkspolingar.
Det var då! Via Internet sprids ett betydligt råare och avhumaniserat sexuellt våld till unga och barn som inte förmår skydda sig. Det leder till ett beroende och en avtrubbning där ribban höjs för vad man tänder på. De övergrepp som sprids där är vad unga tjejer idag förväntas ställa upp på för att duga som sexpartner. Vår nätkonsumtion har blivit alltmer ensidig och successivt höjs ribban för vad som får oss att må illa.
I höstas skrev jag och några partikollegor en motion där vi krävde att det i samtliga skolor ska finnas ett filter som så långt det är möjligt sorterar bort pornografiska filmer och bilder från skolors nätverk, datorer och läsplattor. Inget barn ska ofrivilligt behöva utsättas för att någon vuxen eller ett annat barn laddat ner skildringar av grov porr och våldsamma övergrepp. Det skall i skolans undervisning också diskuteras vad som skiljer porren från verklig kärlek, sex och samlevnad.
Det är detta som vållat intresse och livlig diskussion. Invändningarna kännetecknas av två huvudspår. Det ena att nätet ska var fritt och att det inte är någon annan än barnets ansvar att välja vad de vill söka efter och komma åt. Den andra att ett sådant filter om det ens går att utveckla, inte kommer fungera som vi tänkt. Under veckan har vi fått klart för oss att det finns en stark vilja att bortse från det, följa vår linje och verka för ett filter som för övrigt redan finns i hälften av skolorna.
Centerparledaren Annie Lööf var en av de första som undertecknade uppropet #porrfribarndom som sedan fler partiledare hängde på. Därmed tändes ett hopp om bredare stöd för vårt förslag. Till vår förvåning ställde sig sedan Kristdemokraterna och Vänsterpartiet bakom oss när Riksdagen röstade i onsdags, medan övriga partier inte tillät ledamöterna att följa sina hjärtan. Det är mycket ovanligt att en enskild motion vållar debatt och får så brett stöd.
Debattvindarna vänder snabbt. Först #metoo sedan kom #tystiklassen #tystnadtagning och #imaktenskorridorer som förändrade allt, till och med Svenska Akademin. Att driva värderingsfrågor som likt den här berör människor på djupet känns viktigare än någonsin.
