Jimmie Åkesson börjar se allt nöjdare ut ju närmre valdagen vi kommer. SD är opinionsmässigt i nuläget näst största parti. Även frispråkigheten ökar. Men för att se den bakomliggande strategin till SD:s Sverige, måste vi blicka framåt mot Ungern.
För någon som redan bestämt sig för att lägga sin avgörande röst på SD verkar inget kunna påverka mer. Partiledaren är en av oss och allt han säger går att instämma i. Vi delar samma verklighet. Sverige är otryggt och vi måste vara misstänksamma mot överheten. Sverige är trasigt och behöver lagas. Valmanifestet visar hur.
Valmanifestet innehåller noga utvalda punkter som de som är missnöjda med regeringen och dagens Sverige ska känna sig trygga med. Tryggheten är central i partiets politik. Rädslan för det okända förenar och gör oss enkla att styra över. Det är då vi hungrar efter auktoritära ledare. Jimmie Åkesson har knappast visat sig vara detta på något sätt, men politiken, den går det inte att missta sig på. Den ska skapa förändring. Helst så mycket det bara går, men ändå stegvis. Hela samhället verkar vara i behov av att stöpas om. Landet är som sagt trasigt.
Att vilja sänka bensinpriset med 70 öre kan låta perfekt för någon som ändå tänkt rösta på SD. Bilen är viktig, inte minst på landsbygden. Men den övriga politiken, vart leder den? Centerpartiets förståelse för landsbygdens villkor kanske väger tyngre än ett strategiskt uttänkt manifest. Den utgår i alla fall från ett helhetsperspektiv. Den arbetskraft som SD vill stänga ute kommer behövas ännu mer i framtiden. Om detta talas det väldigt tyst. Vem ska exempelvis bemanna vården?
Inhyrda fängelser i andra länder, låter säkert bra för den som sätter likhetstecken mellan brott och straff. Men det är inte straffen som förändrar människan – det avgörs oftast i uppväxten. Av socioekonomi. Försvarsadvokaten Johan Eriksson som dagligen möter några av de värsta förbrytarna, sa i en intervju i DN (15/2) att han ansåg det idiotiskt med hårdare straff, pengarna behöver istället läggas på sociala satsningar. Norge har dessutom testat på förslaget med inhyrning, ganska snabbt insåg man att beslutet var felaktigt.
Hade det gjorts mätningar – professor Hans Rosling kom i alla fall närmst – hade vi alla kunnat inse en sak – världen är trots allt en trygg plats. Tråkigheter inträffar, men knappast i så stor utsträckning att de överskuggar allt det positiva. Utvecklingen går ständigt framåt. Detta vet egentligen SD. Men de vinner mer på att marknadsföra både Sverige och omvärlden som något farligt. Något vi behöver skyddas emot.
SD må uppfattas som, numera i alla fall, ett parti som alla andra. Men de som tänker rösta på SD måste komma ihåg att så här har det sett ut i andra länder i Europa. Ett normaliserat tidigare populistiskt parti banar vägen åt andra mer extrema grupperingar efter att retorik och sidan utåt polerats. Det är att blunda för verkligheten att inte förstå att marscherande nazister på gatorna 2018 är allvarligt och alarmerande. Inte bara för demokratin, utan även för oss som medborgare.
Slutmålet, även om det aldrig uttalas öppet – ett styre liknande Ungerns. Partiets egentliga ideologer är redan där för att nätverka med likasinnade och bygga en stark alternativhöger. Strategin om anpassning läcktes 2015 (SR 30/9 2015). Det har blivit dags att vakna upp från dagdrömmandet. Nästa gång kan det annars vara till ljudet av marscherande kängor. Då är landet trasigt på riktigt. Det gäller att tänka framåt och långt bortom valmanifest.
