Krönikan 5/1. Att hantera löner är inte det lättaste. Normalt är det en fråga för arbetsmarknadens parter eller mellan arbetsgivaren och den anställde om man inte har kollektivavtal. De senaste åren har också staten börjat lägga sig i. Åtminstone när det gäller lärarnas löner.
Alliansregeringen satsade pengar på karriärtjänster för lärare. Den rödgröna regeringen satsade tre miljarder på det så kallade lärarlönelyftet. Men reaktionerna på den satsningen är minst sagt kluvna.
SVT Nyheter presenterade häromdagen resultatet av en enkät till landets högstadierektorer om deras syn på lyftet. 64 procent av rektorerna tycker att lyftet är mycket eller ganska dåligt. Inte minst har det påverkat stämningen ute på skolorna eftersom det bara är vissa lärare som fått del av pengarna.
Även om många både ute på skolorna och i debatten tycker att lärarna skall ha bättre betalt är det ju inte bara lärarna som är anställda ute i kommunerna. Där finns också lågt betalda undersköterskor och andra yrkesgrupper. Om man dessutom räknar i landstingens anställda kan man läsa om vårdkris där sjuksköterskor säger upp sig, bland annat just på grund av dåliga löner. Förhandlingspartnern Sveriges kommuner och landsting, SKL, är arbetsgivarföreträdare för just alla dessa yrkesgrupper och att i ett nafs prioritera endast en yrkesgrupp går inte om man vill undvika konflikt.
Det är här de statliga pengarna kommer in. När andra parter på arbetsmarknaden – till exempel flera akademikerförbund – kommer överens med arbetsgivarna om sifferlösa avtal är man också överens om vilka kriterier som skall gälla för hur lönerna sätts. I fallet med lärarlönelyftet finns inget sådant avtal i botten.
”Många rektorer hade önskat att de skulle få fördela några hundralappar till varje lärare men det är ju precis det som har hänt i 20 års tid”, sade den ansvariga ministern Helene Hellmark Knutsson till SVT Nyheter i måndags. ”Och det har gjort att lärarnas löner har halkat efter. Nu bidrar vi från staten med 3 miljarder. Sen måste kommunerna och friskolorna göra sitt”, sade hon.
Det kan tyckas märkligt att en regering med en före detta fackbas på det här sättet ger sig in i lönebildningen. Men det verkar inte ansvarig minister förstå. ”Staten har ju inte tagit över lönesättningen”, sade hon i SVT-intervjun. ”Arbetsgivare måste se till att jobba långsiktigt med lönerna och jag utgår från att alla delar bilden av att vi måste få upp lönerna för Sveriges lärare”.
Frågan som infinner sig är om lärarlönelyftet är rätt sätt. Pengarna har fördelats så att snittet har hamnat på mellan 2500 och 3500 kronor. Det innebär att många lärare ute på skolorna blivit helt utan detta extra lönelyft. Och det är lärare som själva anser sig ha uppfyllt kriterierna för att få dessa extrapengar. Så kan det bli när staten klampar in.
