Pressfrihet är något vi ska ta på största möjliga allvar. Därför är det också oerhört viktigt att Sverige står emot de påtryckningar vi för tillfället upplever från Kina.
Kina har tidigare markerat mot andra länders kritik, men allt frekventare har landet riktat fokus mot relationerna med Sverige. Att det satiriska tv-programmet ”Svenska nyheter” trycktes in i ett hörn, och sedan avtvingades en ursäkt, var bara början på något som ännu inte nått vägs ände.
Att kinesiska ambassaden nu öppet väljer att ”attackera” svenska medier, är en markant, men inte förvånande stegring, av Kinas påverkansförsök. Att bråka med exempelvis public service verkar ha blivit en del av standardrepertoaren. DN har nyligen rapporterat att enbart under de närmsta månaderna, har nio medier fått öppna kinesiska ”anmärkningar”. Bevakningen av svenska medier har aldrig tidigare varit så uttrycksfull. Björn Jerdén, Asienchef på Utrikespolitiska institutet, ser det som ett led i en propagandaoffensiv. Det är lätt att hålla med.
Svenska regeringen har varit förhållandevis svag i retoriken mot Kina. Inte enbart genom att strunta i tillfällen då det funnits möjlighet att kraftigt kritisera Kina, som vid utrikesdeklarationen tidigare i år. Då valde utrikesminister Margot Wallström (S) att inte ta upp att Kina faktiskt håller svensken Gui Minhai fängslad. Att vara född i Kina innebär i nuläget uppenbarligen också att vara livegen. Vårt förhållningssätt gentemot ett land som allt mer visar genom handling, att omvärlden ska betrakta dem med mer fruktan än respekt, börjar få tydliga konsekvenser.
Svensk pressfrihet har fram tills i år i stort sett varit fredad från andra länders påtryckningar. Och det är av största vikt att Sverige inte viker sig för Kina, utan står upp för, och fullt ut försvarar svenska journalister. I en reaktion på svenskt försvar har Kinas ambassadör i Sverige, Gui Congyou, istället för att medge ett övertramp, framhärdat att det är Sverige som gör fel. Det förstärker enbart bilden ytterligare av ett allt mer maktfullkomligare Kina. Detta följer en global utveckling.
Det räcker att vi blickar mot andra europeiska länder för att inse hur kritiskt det börjar bli. Journalister mördas när de kommer för nära korruptionen, makten – och slutligen sanningen. Det kinesiska vägvalet, är därför oroväckande. För även om inget våld utövats i fallet med Kina, är den saudiarabiske journalisten Jamal Khashoggis försvinnande ett alarmerande tillstånd för internationell pressfrihet.
Att en stat lägger sig i, eller ens har synpunkter på, ett annat lands medier. Det sänder vågor av chock. Vågor som tillåts starta när regimer slipper undan. Värnandet av goda handelsförbindelser får inte gå före relevant kritik och avståndstagande.
