Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Politiskt spin på låg nivå

Det är inte konstigt att Januariavtalet får kritik. Ingen är ju nöjd.

Detta är ett åsiktsmaterial och ingen nyhetsartikel.

Krönikan 28/1. Hur mycket ska man skriva om det politiska spelet? Det vill säga hur de olika partierna agerar för att ”sätta bilder” och ta initiativ över berättelsen.

Man riskerar ju väldigt snabbt att själv bli en del av denna bildsättning när man är en partisk betraktare i den meningen att man erkänner sig politiskt höra hemma på den ena sidan. Men det som nu sker, när Moderaterna och Kristdemokraterna, satsar sitt politiska krut på att måla ut Centerpartiet och Liberalerna som svikare och att de saknar mod och ryggrad, då måste det kommenteras.

Det är högst oklart hur M/KD tänkt sig utvecklingen på längre sikt. Än så länge håller de SD ifrån sig på så sätt att de gärna vill ha deras röster, för okänt pris, men inte ha med dem som öppna vänner. Då måste de hitta några andra att samarbeta med för att få inflytande.

Centerpartiet och Liberalerna borde ligga nära till hands. Men om man beskriver sina forna samarbetspartners som ynkryggar så är vägen tillbaka till Alliansen lång.

Det verkar också behöva upprepas in absurdum att SMPCL-överenskommelsen inte är beroende av Vänsterpartiet. Här har opinionsbildningen från höger varit mycket framgångsrik i att sätta bilden av att C och L vikit ner sig för Löfven och att man är helt beroende av Vänsterpartiet. Det är man inte. SMPCL-överenskommelsen har stöd av 167 mandat i riksdagen. Det behövs inte majoritet för att få igenom sin politik. Det räcker att man samlar fler mandat än något annat förslag.

Enda sättet för ytterkantspartierna Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna, att få inflytande är att de slår sig ihop om ett gemensamt förslag som dessutom kräver stöd från M och KD. Var och en får avgöra hur sannolikt detta är. Men när man påstår att V är avgörande för att Januariavtalet ska gå igenom förlorar man logiken med hjälp av enkel matematik.

Moderaterna och Kristdemokraterna påstår också att Centerpartiet och Liberalerna prioriterar avståndstagande mot Sverigedemokraterna framför att driva igenom sina egna politiska förslag. Både sant och inte.

Att sätta stopp för nationalism, främlingsfientlighet och krafter som vill riva ner det liberala och öppna samhället är en av C och L viktigaste politiska principer. Det har knappast varit oklart och fram till valdagen var det också något M och KD skrev under på.

Det pubertala tjatet om Annie Lööfs högersko (från ett uttalande 2013) har nog slagit tillbaka mer på ”skoskämtarna” än på Annie Lööf och Centerpartiet. Däremot har inte en enda skojig bild eller aktion startats för att påminna om att Ulf Kristersson så sent som i augusti 2018 förklarade att enda möjligheten att han skulle gå fram själv, utan Alliansen, var om ”himlen skulle falla ner” (SR Ekot).

Det är inte konstigt att Januariavtalet får kritik. Ingen är ju nöjd. Eller att många är besvikna på att väljarna inte gav stöd för en Allians-regering. Man får också tycka att C och L hellre borde röstat för M/KD och hoppas på att de skulle hålla SD stången. Men behovet av kritiskt tänkande och källkontroll har aldrig varit viktigare.