Kronprinsessan Victoria lägger blommor vid attentatsplatsen. Det finns tillfällen då journalister och deras mikrofoner får vänta.
Kronprinsessan Victoria lägger blommor vid attentatsplatsen. Det finns tillfällen då journalister och deras mikrofoner får vänta.

Medias roll när krisen är här

En analys av medias bevakning av attentatet i Stockholm ur tre aspekter: faktakontroll, respekt och mängdbevakning.

ANNONS
|

Nu har det gått några dagar sedan fredagens chockartade angrepp på samhället och vi har successivt gått in i ett annat skede av det som hänt. Nu börjar så smått debatten med frågan: hade det gått att förhindra? Nu börjar också de politiska åsikterna om diverse åtgärder dyka upp, om än i fortsatt återhållsam och respektfull ton.

Dessutom görs nu också analyser om medias roll och ansvar i bevakningen av lastbilsattacken i Stockholm. Med denna krönika har jag för avsikt att tillföra min syn på just medias roll och jag gör det med fokus på tre aspekter: faktakontroll, respekt och mängdbevakning.

ANNONS

Direkt efter dådet på Drottninggatan började väldigt mycket information flöda i vanlig media och i sociala media. Själv valde jag att främst följa utvecklingen genom P1 i Sveriges Radio som jag anser var bra på att till och från betona uppgifter som obekräftade samt att det vid sådana här tillfällen tenderar florera väldigt mycket rykten.

I journalisters vilja att förmedla ny information till sina lyssnare, tittare och läsare gäller det att samtidigt visa respekt och ta hänsyn till den stämning som råder. På fredagskvällen kunde den som tittade på medias bevakning av Stefan Löfvens blomnedläggning vid Drottninggatan se hur SVT:s reporter gjorde allt annat än att bete sig respektfullt. Hon var blind för stundens allvar och allt för angelägen om att vara den första att få en kommentar från statsministern. Public service som fortfarande har ett starkt förtroende hos befolkningen bör i sådana här situationer vara extra noga med sitt agerande.

Till sist vill jag dessutom sätta ett frågetecken för den massrapportering som uppstår i en sådan här situation. Det är fullt rimligt att det ändras i programtablåer för att ge utrymme för extrasändningar samt ersätta programpunkter som så nära inpå en tragedi kan väcka anstöt i att vara allt för glättiga i en stund av allvar. Men frågan är vilken nytta en dygnetruntsändning gör eller kan den till viss del faktiskt anses vara till onytta för oss som mottagare?

ANNONS

Hade det konstant funnits ny information och framför allt – bekräftade uppgifter – hade det varit mer motiverat. Men fredagens och lördagens sändningar tenderade att precis som tidigare liknanden sändningar vid stora händelser vara en konstant upprepning av det vi redan kände till.

På lördagskvällen konstatera jag att jag inte var ensam om min fundering. I Rapports specialprogram ”Dagen efter attacken mot Sverige” lät nämligen före detta biskopen i Stockholms stift, Caroline Krook, förklara att hon är tveksam till att media sänder timme efter timme, efter timme. Hon ansåg att detta snarare gör människor ytterligare rädda: ”Det gör att bilderna fastnar och ordet katastrof dunkas in i våra huvuden. Det hjälper inte mot rädsla. Däremot är det viktigt att hålla sig välinformerad och inte gå på massa rykten”. På detta fick hon dessutom medhåll av den andra gästen i studion som var psykolog.

För en kort sekund blev det tyst i studion när de båda reportrarna förhoppningsvis fick något att fundera på. Jag valde därefter att byta kanal för att tillåta mig hinna reflektera i stället för att fortsätta ta del av upprepad information.

ANNONS