I början av maj höll Jimmie Åkesson sitt traditionsenliga vårtal på Långholmen. Han var både nöjd och exalterad. Det förstnämnda med bakgrund i den gångna mandatperioden. Det sistnämnda med blicken mot framtiden. Vinnaren de senaste fyra åren har inte varit Löfven, utan Åkesson. När regeringen kantats av regeringskriser – och med en Transportskandal i ryggsäcken – har Åkesson fått igenom sina vallöften, utan att förhandla en enda gång. När regeringen och Alliansen bråkat om budget har Åkesson lyckats vända landskapet till sin hemarena.
Medvinden blåste starkt på Långholmen när Åkesson talade för sina Sverigevänner. Åkesson talade om positionsförändringarna inom M och S. Den skärpta asylinvandringen. En svängning han välkomnar, men inte finner trovärdig. När vindarna vänder följer de andra vägen som SD stakat ut för längesedan. Oavsett vad man tycker om asylpolitiken är det en tydlig signal som ger SD både ett och två rätt i spelet. Det är en politisk vinst få någonsin lyckas vinna.
Talet innehöll både skryt och framtidsvisioner, men främst plattityder som de flesta skulle kunna skriva under på. Det är en smart taktik för den som vill vinna röster med enkla, men mindre seriösa medel. Istället för att leverera konkreta förslag presenteras plakatbudskap. Nästan alla svenskar anser att Sverige inte ska döma efter sharialagar. Nästan alla svenskar att det ska råda jämställdhet mellan könen. Nästan alla svenskar vill känna sig trygga i sina hem. Nästan alla svenskar tycker att grovt kriminella ska sitta i fängelse. Ändå är det dessa uttalanden som är Åkessons huvudlinje i valrörelsen. Låtsaskriget om konsensus.
Positionsförändringen inom invandringspolitiken syns även i Socialdemokraternas valkampanj: Framtidskontraktet. Kampanjen syfte är kort och gott ett löfte till framtiden. Ty det är alltid roligare att blicka framåt än att erkänna mandatperiodens misslyckanden. Vad består då löftena av? ”Vårdens pengar ska gå till vård”. Det är troligen inget annat parti som inte anser det. Däremot finns det olika tillvägagångssätt för att skapa en tillgänglig och välfungerande vård.
Den andra valparollen är ”Kriminalitet ska aldrig bli en karriär”. Det verkar som att Sveavägen 68 har snappat upp Annie Lööfs plattityd ”I Sverige är det förbjudet att vara kriminell”. Skillnaden mellan Centerpartiet och Socialdemokraterna är att det sistnämnda var en felsägning.
Kriget mot ingenting fortsätter i all oändlighet, utan reella förslag på förändring. Vallöftena presenterade av S och SD är luftslottens fuskbyggen. Väljare är inte dumma och intetsägande budskap attraherar ingen. Den största förloraren är demokratin. Håll utkik efter de luftfyllda partiballongerna och var redo att spräcka hål på dem. Kritiska väljare behövs när populistiska vindar blåser i höst.
