Det känns bra att göra saker i god tid. Som när man ska skriva en krönika. Så händer något och hela förberedelsen blir inaktuell. I skrivande stund är det torsdag kväll och min sedan en vecka färdigskrivna text får hamna i det runda arkivet.
I dag möblerades nämligen det politiska landskapet om. (M) vill likt (KD) skapa ett aktivt samarbete med (SD) och nu höjs röster för att ta kortsiktiga, drastiska steg in på en väg som mest liknar den Donald Trump gick till val och vann på. Tror jag då på denna väg? Nej absolut inte. I stället vill jag ha en dialog om visioner och färdvägar för den öppna, liberala politiska vägen.
Efter det amerikanska presidentvalet, Brexit och högerpopulistiska partiers framgångar i Europa växer diskussionen om vad som hänt och varför. Och, nu händer det här, eller?
Villkoren och uttrycksformerna för det offentliga samtalet förenklas, görs mer aggressivt och blir kortsiktigt. Det viktigaste blir att vinna debatten här och nu, att kortsiktigt ”döda” motståndaren, inte att bygga en gemensam framtid som håller. I detta skeende tycker jag mig se något annat också, nämligen att det är ok att politiker och debattörer som värnar ett öppet och demokratiskt samhälle tar efter politiska strategier som Trump och andra populister använt sig av. Är det detta som vi nu ser ske hos oss?
Vi hade vårens första partiledardebatt i riksdagen för någon vecka sedan. Alla talade om den rädsla och de orosfrågor som man menar etablerar sig. Sant naturligtvis, men att enbart ha detta fokus fungerar sällan som konstruktiv drivkraft i det långa loppet om inte hållbara svar ges.
Tal som under längre tid enbart handlar om värstascenarion och katastrofbudskap leder till uppgivenhet, istället för handlingskraft. Jag gillar definitivt inte heller det som sittande regering gör. Min självklara drivkraft är givetvis också att vi behöver en ny regering. Men inte till vilket pris som helst.
Jag menar inte att vi ska förminska de utmaningar vi står inför men ska vi nå en långsiktig förändring, bortom en eller annan mandatperiod, handlar det om att utveckla det hoppfulla och positiva. Därför bör företrädare för det öppna och demokratiska samhället undvika frestelsen att anamma samma strategier och tonläge som populisterna. Vi behöver istället mer debatt kring hur vi kan skapa mer dialog, bättre samtalsklimat och trygghet som präglas av visioner för ett hållbart och inkluderande samhälle. När saker och ting händer ska man vara förberedd, men också beredd att tänka om och tänka nytt. Som när nu förutsättningarna ändras.
