Från Akademien till Svenska Kakofonin

Svenska Akademien har skadat sitt rykte. Åtgärden för återupprättelse ligger delvis i en uppdatering av stadgarna så att de anpassas mer till nutiden - och inte livstiden.

ANNONS
|

Generellt sett hör vi av dem en gång om året, dagen då de offentliggör årets Nobelpristagare av litteraturpriset. Men sedan slutet av förra året har Svenska Akademien återkommit mer frekvent. Då har det tyvärr inte varit nyheter om litteratur och det svenska språket, istället har det handlat om mer skandalartade rubriker om den så kallade kulturprofilen och hans kopplingar till Katarina Frostensson som sitter i Akademien.

Allt detta har runnit ner till omröstningar i Akademien som handlat om att utesluta Frostensson. Utfallet har som uppdagats i media under de senaste dagarna resulterat i åsiktsskillnader om vad som är lämpligt eller inte. Tre ledamöter meddelade på en och samma dag att de väljer att lämna arbetet i Svenska Akademien sedan majoriteten valt att låta Katarina Frostensson sitta kvar.

ANNONS

I vanliga fall är oliktänkande säkerligen en styrka i Akademiens arbete, men den splittring som nu uppstått pekar snarare på disharmoni. Man skulle kunna säga att Svenska Akademien istället blivit Svenska Kakofonin.

Ryktet för denna gamla institution är skadat, nu och säkert för en tid framöver. En del vill till och med hävda att skadan kan få internationella konsekvenser därför att det spiller av på Nobelprisets anseende. Den risken finns givetvis men den är nog inte jättestor. Krisen för Akademien är trots allt främst en nationell nyhet och leder knappast till stora rubriker utomlands. Vi ska inte glömma bort att den Norska Nobelpriskommittén haft sina blåsväder och likväl är det internationella intresset för fredspriset fortsatt starkt.

Det som alla undrar över nu är väl dock hur Svenska Akademin väljer att gå vidare. Anledningen till att man varit så rädda för att peta Katarina Frostensson från sin plats är att ledamöterna väljs på livstid. Att rösta bort någon, menar man, kräver riktigt allvarliga överträdelser av det som anses vara rimligt.

Men även om det är så att det krävs respekt för stadgar som fungerat i 200 år är det ändå dags att försöka anpassa dem lite mer för vår nutid. Någon form av en sådan översyn pågår tydligen och det kanske bara är oturligt för Akademien att resultatet inte var klart och klubbat för ett tag sedan. Då hade de möjligen sluppit den konflikt som nu uppstått.

ANNONS

Men vem vet, lyckas man återfinna harmonin och få ledamöter att återvända kanske den Norska Nobelpriskommitténs ordförande till hösten låter kungöra: ”Fredspriset 2018 går till Svenska Akademien!”

ANNONS