Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Eva Bofride: Vikten av att börja i rätt ände

    Det är också glädjande att fler landsting nu börjar se möjligheten att själva erbjuda vårdappar som ett komplement till det fysiska mötet, istället för att skälla på dem som snabbt mött en stor efterfrågan genom digitala lösningar.

    Detta är ett åsiktsmaterial och ingen nyhetsartikel.

    Alla vet att det förebyggande arbetet för att motverka sjukdom och ohälsa, är väldigt mycket bättre än att vänta tills folk blir så sjuka att de behöver akut vård och hjälp. Det gäller både vår fysiska och psykiska hälsa.

    Samtidigt är det väldigt svårt att komma fram för att få hjälp i förebyggande syfte. Är det inte helt och hållet självklart att du behöver behandling eller vård, hänvisas du till 1177 eller en vårdapp.

    De sistnämnda är utmärkta för de tillfällen du bara behöver rådgivning för hur eller om du ska gå vidare, eller om du behöver ett recept på ett läkemedel du återkommande använder. Det är också glädjande att fler landsting nu börjar se möjligheten att själva erbjuda vårdappar som ett komplement till det fysiska mötet, istället för att skälla på dem som snabbt mött en stor efterfrågan genom digitala lösningar.

    Men den där mer oklara känslan du har av att ”något är fel”, är det svårare att få hjälp med, oavsett kanal. Prioriteringarna i primärvården är självklart helt rimliga. De sjukaste ska få hjälp först. Belastningen på vårdcentralerna är tung, inte minst så här i influensatider.

    Men det förebyggande hälsoarbetet kommer aldrig att bli prioriterat med dagens system. Resurserna måste alltid gå till dem som mest behöver dem. När till slut känslan av att något är fel visar sig vara något du verkligen behöver vård för, kan det ha gått så långt att mycket större insatser behöver göras än om ”felsökningen” kunde göras tidigare.

    I dagarna redovisar många kommuner statistik över hälsoläget och jämför dessa med varandra. Om man röker mer än andra, hur konsumtionen av alkohol ser ut, och hur stor andel av befolkningen som är överviktig.

    Det behövs en helt ny nivå i vårdkedjan. Pratet om en förebyggande hälsovård behöver mötas med mer konkreta insatser. Det är inte en kostnad utan en ren investering. Fysisk aktivitet på recept (FAR) behöver användas mer, och med mer handfast stöd åt individen. Dietister behöver kopplas in, för om vi fortsätter äta fel spelar den fysiska aktiviteten mindre roll, i alla fall när det handlar om övervikt. Vi behöver bli bättre på att fånga upp ohälsa som riskerar att leda till sjukdom. Regelbundna hälsokontroller är ett sätt.

    Många i beslutande ställning verkar vara livrädda för att människor i stora skaror ska ”söka vård i onödan”. Det är ett märkligt sätt att se på saken. Behöver man hjälp så behöver man hjälp. Inte minst handlar det mycket om livsstilsrelaterad ohälsa, övervikt och rökning.Kanske är det inte sjukvård någon behöver behöver, men en annan sorts hjälp som i slutänden avlastar den dyraste formen av vård som finns: akutsjukvården.

    Vi vet att förebyggande hälso- och sjukvård är den bästa investeringen vi kan göra. Ändå hänvisar vi detta arbete till obskyra ”alternativa behandlingar”, svindyra piller med tveksamt resultat eller rena kvacksalveriet. Nog är det konstigt?

    Eva Bofride