När regeringen presenterar sin vårbudget använder man samma sätt att skildra läget i landet som man så hårt kritiserade när Alliansen satt vid makten. Det som då var helt fel sätt att mäta arbetslöshet och statens finanser på, är nu rätt och riktigt. Retoriken återkommer från alla håll men jag kan inte se samma anklagande ton nu som mot den förra regeringen.
Regeringen visar inga tendenser att förklara dagens situation med konjunkturer eller annat globalt inflytande. Allt beror på den rödgröna politiken som alltså förts de senaste två åren. Hela första året gällde ju Alliansens budget!
Det här sättet att presentera landets läge, där den egna politiken är överordnad att medborgarna ska förstå hur landets ekonomi fungerar och hur man mäter olika saker, är förödande för demokratin. En mycket viktig faktor för att förtroendet för partierna sviktar.
Självklart ska man ta åt sig äran för beslut som bär frukt, men att underskatta människors förmåga att se igenom politisk retorik är tröttsamt och dåligt för samhällsengagemanget.
På samma sätt krockar retoriken med mångas verklighet när regeringen talar om alla de miljarder som stärkt välfärden och räknar upp hur många nya lärare, undersköterskor och läkare det motsvarar. I teorin. I praktiken går pengarna till att täcka stora underskott i kommuner och landsting.
Det går bra för Sverige men välfärden måste säkras för kommande generationer. Redan nu är det svårt att få det att gå ihop. Systemen är hårt belastade. Universallösningen för de rödgröna partierna är att höja skatten. Detta i tron att det automatiskt ökar skatteintäkterna.
Många raljerar med att räkna ut hur mycket en höjd skatt betyder i kronor för enskilda människor. Även här blir det retorik utan förankring i verkligheten. Skatterna måste ses i en helhet och hur de påverkar människors och företags agerande. Tillsammans med attityden att alla företagare är ute efter att slippa betala skatt skapar detta villkor som inte stämmer.
Statistik och ekonomiska termer kommer alltid att kunna tolkas utifrån ens egen agenda. Man kan välja vad, hur och när man mäter. Vi i medierna har ett stort ansvar att förklara för medborgarna vad de olika budskapen betyder. Här finns en del att göra även om det vid de senaste valen kommit fler och fler faktagranskande inslag i olika medier.
Efter en politisk debatt har man kunnat gå in och få de olika påståendena förklarade. Mer av denna grundläggande journalistik skulle sannolikt tvinga fram mer ärliga och konsekventa beskrivningar från politikerna. Det kräver pålästa journalister som istället för att beskriva politiken i sportsliga termer, eller att olika åsikter är lika med kaos, förklarar vad politiken betyder och vad den leder till.
Kan man hoppas på att valrörelsen 2018 kommer att präglas av politikens innehåll istället för det politiska spelet?
