De skuldbelagda männen

En mansfri musikfestival, inte våldtäkterna, blev plötsligt det stora problemet.

ANNONS
|

Krönikan 18/9. För inte så länge sedan var kvinnor ganska ensamma om att uppmärksamma samhällets kallsinniga attityd gentemot brottsoffer som blivit våldtagna.Den våldtagnas klädsel kunde ha bidragit, hon var ju full och vad trodde hon skulle ske om hon följde med en snubbe hem mitt i natten?

1987 gav författaren Maria Pia Boëthius ut boken ”Skyll dig själv” där våldtagna kvinnor berättade om skammen, skulden, tystnaden och bristen på stöd från samhället.

Trettio år senare, 2007, kom en annan bok ”Vägen vidare efter våldtäkt” av Annette Wallqvist och Lotta Nilsson. I sitt arbete med boken märkte de snabbt att väldigt lite hänt på de 30 år som gått mellan de båda böckerna.

ANNONS

Våldtagna kvinnor blev fortfarande illa bemötta i rättsprocessen och av omgivningen. De fall som uppmärksammades var de mest spektakulära, majoriteten av våldtäktsbrott saknar den dramaturgi som skapar rubriker. Det är bara smutsiga och vidriga brott. Som väldigt få män tidigare brytt sig om.

För några år sedan ändrades samtalet kring våldtäkter helt om och plötsligt reste sig svenska män som en man och krävde hårdare tag. Så hårda att det nog också krävdes mer än en rättslig process. Man önskade våldtäktsmännen döden men först allsköns plågor.

Det som till sist tände svenska mäns glöd för detta vidrigaste av vidriga brott var flera fall där gärningsmännen hade utländsk bakgrund. Våldtäkt blev plötsligt något som kommit till Sverige med alla flyktingar. Det var deras kultur att våldta och tafsa på kvinnor. Inte alla män ska sägas. Långt ifrån alla män tror att Sverige var ett våldtäktsfritt land före de stora flyktingströmmarna de senaste åren.

Men de nyväckta kvinnofridsivrarna är högljudda och har mycket tid att spendera i sociala medier. När kvinnor har mage att påpeka att de varit utsatta för tafsande, sexism och övergrepp så länge de kunde minnas skriker männen med en mun: ja, ja, men inte alla män!

ANNONS

Sen vänder de tillbaka blicken till datorskärmen och skriker via tangentbordet: alla män! Alltså alla invandrade män. Det ligger i deras kultur. De måste ut.

Efter ännu en musikfestival där män sett sig ha rätt att tafsa och våldta kvinnor fick en kvinna med en plattform i medierna nog. Efter Bråvallafestivalen anmäldes en våldtäkt, ett sexuellt utnyttjande och elva fall av sexuellt ofredande. Det ledde till att festivalen för nästa år ställdes in.

Och till en tweet av komikern Emma Knyckare: ”Vad tror ni om att vi styr ihop en asfet festival dit bara icke män är välkomna som vi kör tills ALLA män har lärt sig hur en beter sig?” De nyväckta kvinnofridsivrarna borde ju ha stöttat detta, kan man tycka. Förklara att ja nu får det vara nog.

Men nu förvandlades alla brottsoffer, redan utsatta och potentiella, till manshatande och vänstervridna.En mansfri musikfestival blev nu det stora problemet.

Inte att kvinnor inte kan gå på festival utan att riskera att bli utsatta för mäns tafsande. Den bristande logiken förklaras bäst av ett inlägg (av en man) på Twitter: ”Blev du mer upprörd över detta än över våldtäkterna från första början så är du en del av problemet”.

ANNONS
ANNONS