De missförstås redan från början

Tyvärr missar, och gör så fortfarande, samhället att hjälpa många barn.

ANNONS
|

Uppdrag Granskning (UG) målar i två programdelar upp en dyster bild av Stockholmsförorten Fittja. Men mitt i dagens kriminella, parallella samhällen finns även eldsjälarna och skaparna, de som är stolta, men också förändringsvilliga förortsbor. Förorten är trots allt mer än stenkastning och skjutningar.

UG gör i programmet med Janne Josefsson återblick till en programserie från 1999, Fittja Paradiso. Det är en huvudstupa djupdykning i total svensk barnmisär. Uppväxter inget barn borde tillåtas genomleva berättas med sådan prestigelös intensitet, att självaste programledaren får svårt att värja sig bortom det professionella.

ANNONS

Det är egentligen fullständigt fel att dissekera någons liv på bästa sändningstid. Om än med tillåtelse. Men med tanke på den tragiska utgången, kunde något gjorts annorlunda då i början på 2000-talet när barn på något ytterst märkligt vis hamnade mellan alla möjliga samhällsstolar? Istället för att nu leta fram livsöden som berättar om en så detaljerat miserabel uppväxt att det är alldeles för uppenbart varför man hamnade snett.

Om statusjakten och begäret efter ett kriminellt liv ska brytas, måste skolan, ihop med myndigheter, agera när signaler om missförhållanden upptäcks. Skolplikten förhindrar att barn kan dra omkring och borde redan för över 15 år sedan ha lett till kraftigaste möjliga åtgärder. När man vek sig för en ”väldigt bestämd pappas” vilja kan vi nu se den röda tråd som löpt genom dessa unga mäns liv. Samt hur frånvaro av civilkurage kan krossa minsta lilla strimma av hopp.

Kunde vi som samhälle förväntat oss mer agerande av redaktionen kring Fittja Paradiso? Främst gör en frågeställning som denna att vi stannar upp vid ett tillstånd av skuldbeläggande. Vilket ingen av de medverkande visat något intresse för. Inte heller någon ömkan är efterfrågad. Däremot ett svar på varför ingen förmåddes påverka deras situationer till det bättre. En biträdande rektor verkar ha legat närmast sanningen, och balanserat på en oerhört finkänslig gräns för vilka åtgärder som kunde sättas in kontra de konsekvenser två syskon hade fått utstå ytterligare.

ANNONS

Politiker kan tala sig hesa om alla fördelar förorter som Fittja har. Men utan kunskaper om den organism dessa i mångt och mycket utgör, försvinner allt detta ner i ett djupt slukhål. Fittja är inte bara en plats utan en del av de boendes själar. Platsen representerar en stolthet. Därför går det inte att komma som utomstående med vare sig pekpinnar eller morötter eftersom man redan från början missat att se själva dynamiken av vilken förorten består. Tyvärr missade, och missar fortfarande, samhället att hjälpa dessa barn.

ANNONS