Bestraffa inte de flitiga

Varför vill finansministern baktala strävsamma medborgare, snarare än en offentlighet som redan har världens största skatteintäkter men ändå inte nöjer sig.

ANNONS
|

Det går inte så bra med regeringens nya skatter. Bara de senaste veckorna har man fått lov att backa och tänka om kring två stora skatteförändringar; vägslitageavgift och bankskatt.

Finansminister Magdalena Andersson (S) behöver kunna visa upp att hon får igenom något av den politik som utlovats. Därför vänds nu allt mer fokus mot de nya reglerna för beskattning av entreprenörskap, de som brukar kallas för 3:12. Även mot detta förslag har kritiken dock varit stenhård. Nyligen gick även MP ut och sa att de inte kan ställa upp på det förslag som ligger.

ANNONS

Det som gör denna fråga extra intressant är att den handlar om den känsliga frågan om skattemoral. För det S gör är att driva frågan framåt under premissen: ja, det är lagligt, men är det rätt? Det kokar ner till den gamla sanningen att det ska vara fullt att tjäna pengar (S)verige. En moralisk värdering som kan vara svår att kombinera med ett positivt synsätt på tillväxt.

I dag kan den som har ett AB ta ut sitt överskott dels som lön och dels som utdelning. Hur stor denna skattemässigt sett kan vara regleras av 3:12. Poängen med utdelning är att den är väsentligt lägre beskattad än lön, cirka 20 procent. Så tycker inte Andersson att vi kan ha det. Folk kan ju då planera med sin skatt.

De nya reglerna handlar om att försöka pressa ner utdelningen och tvinga in de små företagens vinster i löner, och därmed, världens högsta löneskatter. Och ständigt med retorik om ”smitare” och ”täppa till hålen”. Den som försöker hålla nere sin skatt ska ses som lite girig.

Det intressanta med detta är att det alltid tycks vara medborgaren som kämpar för att tjäna lite mer, och därmed förbättra sitt eget liv, som är girig. Inte samhället som redan kräver en majoritet av allt vi tjänar i skatt. För den rätten till andras pengar förefaller obegränsad.

ANNONS

För medborgaren handlar lägre skatt om möjligheten att få det bättre. Den som föddes i hyreslägenhet i en förort som en dag vill kunna köpa sig ett eget hus. Den som växte upp under tuffa förhållanden och drömmer om att kunna ge sina barn en bättre tillvaro. Båda behöver de tjäna mer pengar under sin livstid än vad de föddes med. Och dessa personer är det tydligen finansministern vill sätta åt.

Oavsett om de nya reglerna kommer att gå igenom eller inte skulle finansministern kanske ta sig en titt i spegeln och fundera på varför hon så gärna vill baktala strävsamma medborgare, snarare än en offentlighet som redan har världens största skatteintäkter men ändå inte nöjer sig.

ANNONS