Karl-Bertil Jonsson. Bild: SVT
Karl-Bertil Jonsson. Bild: SVT Bild: SVT

Bengt Eliasson: Endast tomten är vaken...

Jag väljer i mitt liberala hjärta att komplettera Kalle Ankas självcentrerade själviskhet med Karl-Bertils stora hjärta. Kalles individualism fungerar nämligen bättre med Karl-Bertils omtanke.

Detta är ett åsiktsmaterial och ingen nyhetsartikel.

ANNONS

Vi politiker förbereder oss för julfirande och längtan efter lugn och ro är stor. Naturligtvis hoppas såväl blåa som röda tomtenissar att firandet kan avlöpa i lugn och ro, utan att något ”omöjligt” händer. Men sanningen är nog att talmanstomten lagt en del hårda klappar i säcken och satt dagen för julgransplundringen.

Klapparna lär väl levereras av både blå och röd nisse med de mest glittrande ögon och förföriska omslagspapper man kan tänka sig. När partiledarna öppnar sina paket på julafton är det svårt att vara riktigt säker på innehållet. Göms falsk populism eller bitter kommunism i paketen? Det behövs innehållsdeklaration innan alla kan samlas kring något som kan liknas vid julefrid.

ANNONS

På julafton kan vi strunta i opinioner och ekonomi. Istället väljer vi båda och av en massa andra saker. Köttbullar och kalvsylta. Glögg och julmust. Kalle Anka och Karl-Bertil Jonsson. Men politik är inte bara att vilja, det är att välja. Båda tomtens favoritnissar vill bli tomte nästa år, men bara en kan bli det.

Jul är en känsla av trygghet. Man vet vad som skall hända och när det skall hända. Men inte nu - nu är det mer ”På spåret”, än Kalle. Vart är vi på väg? Ingen kunde väl bara för några dagar, veckor eller månader sedan anat att vi skulle hamna där vi är idag?

Utmaningen, eller dilemmat, för oss liberaler, är ett vägskäl som leder in i en ny och skrämmande era. Ingen hade väl trott SD-eran, Brexit-eran, Trump-eran, eventuell nyvals-era…

Vi pratar ofta populism idag. Inte bara i den globala politiken med diverse Trumpnissar och annat, utan också i den nationella och regionala politiken. För att inte tala om inom kommunalpolitiken. Ingen tycker om populister, ingen säger sig heller vilja vara en. Populister betraktas som opålitliga. Personer och partier som fiskar röster genom att locka med allt det som de tror att väljarna vill ha. Personer som samvetslöst lovar sånt som de vet inte går att genomföra. Detta i kontrast till ”sakpolitiken”, ”ansvarstagandet” och ”trovärdigheten”… Är sakpolitiken död? Är det populismen som segrat?

ANNONS

På julafton ser vi Kalle Anka och sedan på Karl-Bertil Jonsson. Båda finns där tryggt i varje familjs julfirande. Jag väljer i mitt liberala hjärta att komplettera Kalle Ankas självcentrerade själviskhet med Karl-Bertils stora hjärta. Kalles individualism fungerar nämligen bättre med Karl-Bertils omtanke. Och Kalles kommersialism behövs för att finansiera ersättningsnivåer och nya välfärdsreformer. Ett samhälle där människor kan växa. Men, den måste kombineras med en hjärtligt varm omtanke som i Karl-Bertils värld, gestaltas i form av Aqua Vera, en bok av Jean-Paul Sartre (på franska), sidenslipsar, servettringar av päronträ. Där växande människor har sina rättigheter i sann demokrati.

Personligen tror jag att det blir något av en ödesomröstning den 16 januari.

Visst kan vi nöja oss med bara Kalle. Men Karl-Bertil behövs. Politik är att välja. God Jul alla och envar – ta hand om varandra.

ANNONS