Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Prova

Ligg på Plus från start - hela innehållet för 1 kr Fri tillgång till all lokaljournalistik.

sven erik

Alltid denne Carl Bildt

Den nya Bildt-boken är ingen biografi i vanlig bemärkelse. Inga nya avslöjanden.

Det är ingen biografi i vanlig bemärkelse. Inga nya avslöjanden. Men en ordentlig genomgång om en politiker som befunnit sig i den politiska maktens centrum i fem decennier. Journalisten Björn Häger, tidigare bland annat politisk reporter på Ekot i Sveriges Radio, ordförande för Grävande journalister och ordförande i Publicistklubben, har skrivit boken ”Uppdrag Bildt – en svensk historia (645 sidor, Nordstedts Förlag).

Carl Bildt är pojken som alltid vet bäst, berättar skolkamrater. Genom boken inser man att den attityden har följt med genom hela livet. Och Carl. Aldrig Calle. Men fram träder också en person som likt en teflonman skakar av sig kritik.

För den som följt politik under många år är boken en nyttig sammanfattning av skeenden sen början av 1970-talet. Bildt var med när Fälldin I bildades 1976. Inte så att han deltog men han var en källa för information för den mängd journalister som följde regeringsförhandlingarna.

M-ledaren Gösta Bohman, som Bildt arbetade för, ville göra Bildt till statssekreterare i den första Fälldinregeringen. Fälldin vägrade. I den andra Fälldinregeringen ville Bohman göra Bildt till statsråd. Fälldin vägrade igen. Han fick bli statssekreterare.

Boken bygger på öppna källor som pressklipp, tal, radio, TV samt samtal. Drygt 100 sidor i boken är källhänvisningar. Den är inte kronologiskt skriven, men rapp och intressant. Den beskriver inte så mycket av mannen bakom namnet Carl Bildt, men den sätter in honom i det politiska sammanhanget.

En viktig del i boken är Hägers beskrivning av Bildt som intervjuobjekt. Han kan låta bli att svara, eller ge svävande svar. Eller inte minnas.

”Att sätta dit Carl Bildt är ingenting för nybörjare”, deklarerade han för närvarande journalister och partifolk. Det var på en moderatkonferens 2013 då det via Wikileaksdokument kommit fram att Bildt 1976 hade informerat amerikanska ambassaden om hur regeringsförhandlingarna gick. På frågan om vilket mandat han hade att prata med amerikanarna sade han: ”Inget mandat alls, det här var fullständigt oskyldigt, det stod i varenda tidning”.

Boken beskriver också hur det Moderata partiet fungerar. En M-ledare som inte levererar flyttas bort. Fredrik Reinfeldt är väl den enda partiledare som avgått ”på egen hand”. För Bildt själv blev det uppenbart att hans tid var ute när valberedningen meddelade att hans vice ordförande, Lars Tobisson, inte skulle få vara kvar. Bildt var då medlare i Bosnien och Tobisson var hans stand in som partiledare.

Nu har moderaterna ånyo hamnat i debatt om partiledaren. Besked om Anna Kinberg Batras avgång kom på fredagen. ”Grejar inte AKB vändningen så är det dags att kalla Bildt åter under M-fanan”, skrev den politiske redaktören på Hudiksvalls-Tidningen, Patrik Oksanen, redan i februari. Osvuret är nog bäst.

MEST LÄST