Från skurlov till läslov

Det här är en insändare/debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten.

ANNONS
|

Lov. I generationer som kommit och gått olika namn företeelsen fått. Min lilla farmor hon hörde till dem som fick skurlov en vecka, då gick hon nog hem men längtade genast till skolan tillbaka, för hemma var jobbigt att städa och vaka över systrar och bröder. Ja, skolan var bra så lovet var inget lilla Sara ville ha.

När jag gick i skolan vi kröp där i rad. För potatislovet blev jag först så glad, ty några kronor vi fick ju som tack. Men ryggarna värkte, vi haltade, ack, och ville helst slippa att komma tillbaka – omöjligt var hålla onda ryggar raka.

ANNONS

Men vi kröp där och linka’ en vecka, vi små och tyckte nog skolan var bättre ändå!

Och sen blev det höstlov för mina tre små – att sova och leka och bara få må och göra vadhelst de hittade på.

Men nu är det läslov och vi gav oss av, barnbarn och jag, till biblan i trav och lånade böcker i långan rad. Och det ska väl göra regeringen glad!

Birgitta Gens

ANNONS