Hedersvåld. Lyssnar till ett program i P1 angående hedersvåld. En flicka intervjuas (under annat namn och annans röst) om hur hon mot sin vilja förts till sitt forna land och där tvingats gifta sig med en dubbelt så gammal man. Hon hade tidigare haft kontakt med socialtjänsten, som då tillkallat föräldrarna som kommit mitt under mötet.
Nu lyssnar jag till en person som försöker förklara och ursäkta socialtjänstens beteende med att man bland annat är ovan vid situationen och att det behövs mer kunskap. Naturligtvis. Men nog inbillade jag mig att en socialsekreterare – med akademisk utbildning – också borde besitta ett högre mått av förnuft och insikt och förstå att blandar man in föräldrarna på detta sätt kan följderna bara bli som de blev.
Dessa unga flickor måste få känna tillit till den person de vänder sig till i sin utsatthet. Det behöver man inte ens ha utbildning för att fatta. Det räcker inte att ursäkta handlingen med ovana vid situationen. Med sunt förnuft och inkännande bör socialtjänstens personal inse att flickorna ska skyddas och i varje fall inte konfronteras med sina föräldrar vid ett sådant tillfälle. Det framgick också av programmet att det hänt att socialtjänstens personal ringt till föräldrar och berättat vad som framkommit.
Förlåt – men jag har en väldig lust att säga ”hur dum får man bli”, men det säger man väl inte... eller?
Birgitta Gens