Signerat 31/12. Insvept i en kappa av mörker lämnar hon oss i natten. Släcker lyset för alltid.
Ingen förlust, känner kanske några. För många var 2018 ett år av krossade drömmar och stora förluster. Men i det bittra fanns också det ljuva. För där det finns förlorare finns det också ofta vinnare. Falkenbergspolitikern Per Svensson (S) kan räkna sig till en av dem.
Att han skulle ta över rodret i Falkenberg föreföll på valnatten som mindre sannolikt. Förutsättningar fanns ju för att det mesta skulle fortsätta som vanligt, om än med några nya namn i kommunledningen. Men S-ledaren såg ett gyllene tillfälle och lyckades greppa det. Maktskiftet var ett faktum.
Betyder de falkenbergska framgångarna att Per Svensson är en skickligare förhandlare än den gamla fackräven Löfven? Det är osäkert. Omständigheter och personkemi skiljer sig åt.
Lokalpolitikern kunde utnyttja ett underliggande missnöje med bland annat pekuniär utdelning. Han sockrade erbjudandet rätt. Det räckte för att få ett par tidigare alliansvänner att byta sida. Största sveket i den historien var inte mot forna medspelare utan mot alla de väljare som hade lovats något annat.
En lärdom för alla att dra efter det här valet är att aldrig ta segern för given innan slutsignalen ljudit – och att steget mellan allt och intet kan vara kort. Det senare erfor både miljöpartister och pensionärspartister i Varberg.
För knappt 200 år sedan satt poeten Alfred Tennyson i sin kammare och tittade tillbaka på ett år av förlust och ett land i förändring.
”Året har gått, låt det gå” skrev han. Men är det möjligt ändå?
Sanningen är ju att åtminstone skuggan av 2018 lär följa oss in i 2019. Skälet är lika enkelt som svårt: valresultatet.
Medan vi andra njutit julefrid har partiledningarna haft så kallad betänketid.
Rätt åt dem, fräses det i stugorna från missnöjda väljare. Allra argast är de som utan eftertanke köpt språkbruk och verklighetsbeskrivning från extrempartiets.
Att likna politiker vid sandlådebråkande barn är särskilt populärt bland dem som själva aldrig skulle drömma om att ta den sortens ansvar – vilket är en del av problemet med dagens demokrati (och ett hot även mot många idrottsklubbar och andra föreningar som kräver ideellt engagemang). Människor fjärmar sig från deltagande. De ägnar heller fritiden åt nöjen än åt politik – eller att träna småungar i fotboll eller sitta i skolstyrelsen och så vidare. De förväntar sig att någon annan skall lösa allt, och knorrar när det inte går snabbt nog.
Men politik tar ibland tid. I synnerhet i tider av stora omvälvningar. Vi lever i en sådan. Det som nu sker i Sverige är unikt i vårt land, men samtidigt bara en återspegling av vad som tidigare skett i andra europeiska länder – av liknande skäl. Att det tog erkänt kapabla ledaren Angela Merkel ett halvår att få ihop en regering gör lika lite henne till en ”sandlådetönt”, som det gör Kristersson, Lööf eller Löfven till sådana.
Det tar tid att anpassa politiken till ett förändrat politiskt landskap, liksom det kommer att ta tid att anpassa samhället till de omvälvningar som nu sker. Helgens kalldusch för många barnfamiljer är talande. Leksaksjätten går i konkurs. Näthandeln har utkonkurrerat affärerna.
Kort sagt, alltför många har blivit för lata för att jobba inte bara med politik utan också för att handla i butik. Men det är en utveckling som går att vända. Min nyårsönskan är att fler förstår vikten av att handla mer, på alla sätt. Det är tillsammans vi räddar allt från blomstrande stadskärnor till lokala idrottsklubbar och en levande demokrati.
Tillsammans kan vi göra skillnad. Falkenberg visade det under höstens mörkaste dagar. Är det något från 2018 jag vill bära med mig in i 2019 är det detta gemenskapens ljus, det som tändes i ficklampornas sken under det där kalla söknätterna.
Gott Nytt År !
Maria Haldesten