Ledare 9/11. Fredsduvor, hjärtan och blommande jordglober – för dem som väntat sig barnteckningar av sådant traditionellt snitt blev säkerligen Påskbergsskolans utställning på FN-dagen en besvikelse på mer än ett sätt. Foton från utställningen visar att flera elevverk avviker från den glättiga normen. En teckning har dessutom väckt anstöt hos mer än en betraktare i takt med att bilden spritts i sociala medier.
Har Påskbergsskolan närt en ung Lars Vilks eller en Philippe Honoré? kanske någon bestört undrade. Icke då. Bilden var bara en simpel kopia av ett verk av satirtecknaren Carlos Latuff. På den grova politiska teckningen nekar USA:s förre president Barack Obama en FN-figur att hjälpa till när en israelisk soldat stampar på ett blödande Gaza.
– Eleverna har efter sina förmågor sökt information om hur FN arbetar. Ett av deras resultat är den bilden, förklarar en av rektorerna.
Den förklaringen köper inte en upprörd förälder som gjort en polisanmälan mot hets mot folkgrupp.
– Det är anmärkningsvärt och jag tror att någon lärare har styrt eller uppmuntrat eleverna att välja de bilderna, säger han.
Medveten indoktrinering alltså? Att en förälder som beskriver FN-organet Unesco som ”ett jävla antisemitiskt skämt” är lite väl snabb att dra sådana slutsatser bör kanske inte förvåna. Men så är få konflikter så laddade som Mellanösternkonflikten.
En av lärarna kommer dock sannolikt närmare sanningen när hon talar om en aningslöshet när personalen låtit eleverna googla fritt bland politiska satirteckningar. Åtminstone en del äldre elever kan då förstås stöta på just den sortens material som motiverat allt från polisanmälningar till terrordåd. Det var ju Philippe Honorés och hans kollegors grova satirteckningar som var skälet till den fruktansvärda attacken mot tidsskriften Charlie Hebdo.
Då, efter terrordådet, kallade sig de flesta ”Charlie” och sjöng yttrandefrihetens lov – den grova konstnärliga friheten inkluderad. En rad tidningar publicerade satirteckningar för att markera motvikt till censurkrav. Sedan dess har ängsligheten krupit tillbaka och självaste Charlie Hebdo har hamnat i blåsväder i hemlandet för osmaklig politisk satir.
Nu är debatten här, i en skolkorridor i Varberg. Får en elev kopiera en brasiliansk satirtecknare, som bland annat gjort sig känd för sina antisemitiska bilder och ställa ut dem? Var går gränsen och vem skall sätta den?
En skola måste i sin undervisning kunna använda verk som är grova, till exempel som utgångspunkt för att diskutera kring en laddad politisk fråga. En pedagogisk miljö där trigger-warnings och konflikträdsla lägger som en våt filt över undervisningen gynnar ingen.
Däremot är tema, sammanhang och bakgrund viktigt. När google används som lärobok ställs nya krav på källkritik där lärarens guidning är A och O. Att Påskbergsskolan inte lärt sig det bättre tidigare är högst förvånande. Men det misstaget motiverar inte för en sekund de förfärliga angrepp och hat som skolpersonal och till och med deras familjer nu utsätts för. Attacker av det slaget, som syftar till att skrämma till tystnad, gör stor skada för skola och samhälle.
