Macchiarinis medskyldiga bör straffas

Ledare. Macchiariniskandalen. Hur toppsjukhuset hanterar övriga inblandade säger mycket om synen på patientsäkerhet i svensk vårdsektor.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

ANNONS
|

Ledare 1/9. Livsfarliga experiment har bedrivits på människa. Patienter har övertalats, närmast lurats, att samtycka till en obeprövad behandling som kostat dem livet. Och inte på vilket svenskt sjukhus som helst, utan på toppklassade Karolinska. Att utredarna, som i går presenterade sin granskning, drar slutsatsen att detta skadat förtroendet för svensk klinisk forskning är därför förståeligt.

På ett sjukhus där landets elit förväntas husera har det pågått så horribel verksamhet att det är svårt att förstå att det inte rör sig om manus till en skräckroman, eller historiska dokument från nazityskland.

Huvudansvaret bär den falske ”stjärnkirurgen” Paolo Macchiarini. Men blod på händerna har även de chefer och kolleger som genom assistans, stöd, dimridåer och rena lögner gjorde hans framfart möjlig. Bland annat försökte man medvetet tysta ned och mobba ut visselblåsare. Att Karolinska i det läget nöjer sig med att ge insyltade chefer ”time-out”, vilket var vad sjukhusdirektören meddelade i sin ursäkt i går, är förstås otillräckligt. Alla som kan räknas som medansvariga – eventuellt även nämnde direktör – bör inte bara få sparken utan de bör hindras från att någonsin mer komma nära en patient. För vilken sjuk människa kan känna sig säker i deras händer och vilken läkare kan känna sig bekväm med en chef som varit såväl omdömeslös som hänsynslös?

ANNONS

Kritiken från Kjell Asplund och hans utredargrupp klär fullkomligt av Karolinska. Allt från operationerna och förfarandet kring dem till anställningen av Macchiarini totalsågas. Utredarna konstaterar bland annat att operationerna, i motsats till vad såväl Karolinska sjukhuset som Karolinska institutet påstått, inte alls skett för att patienterna var döende och behövde räddas.

I utredningen poängteras också det som tidigare framgått, bland annat av Bo Lindquist djuplodande TV-dokumentär Experimenten, att Paolo Macchiarini aldrig borde ha anställts som överläkare. Någon borde ha kollat hans cv och referenser. Att KS måste kvalitetssäkra sin rekrytering är en underdrift.

Hur kan då förtroendet för svensk forskning återupprättas?

– Ha inte bråttom och applicera hårdare regler på alla i hela Sverige bara för att det har skitit sig ”big time” på KS och KI några gånger, sade en orolig professor.

Kanske är det heller inte hårdare regelverk som behövs utan respekt för det som faktiskt finns. För det är ju inte minst där det brustit. Det har fifflats och bedragits, forskning har kallats vård för att undgå etisk prövning, med mera.

Att en så osund kultur varit utbredd på en av landets toppinstitutioner gör det berättigat att fråga sig hur det ser ut i andra delar av landet. Fungerar riskanalyserna där, fungerar systemet med multidisciplinära konferenser, använder man läkemedel på avsett sett – eller chansas det lite varstans?

ANNONS
ANNONS